BoB [Blog of Baggesen]

Bring Express - eller hur var det nu?

2009-01-08T13:24:00.004+01:00

Härom veckan gav jag upp mina idoga försök att hitta en lagom billig, men ack så funktionell, bättre begagnad tvättmaskin. Eller ja, det var kanske inte så jättesvårt att finna maskiner som passade in just på ovan kriterier, utan själva problematiken har varit det logistiska. Helst ska objektet finnas i hyfsad närhet, men av någon outgrundlig anledning tycks de flesta finnas söder om stan, vilket för min del är helt fel. Särskilt i Bandhagen, förresten, tycks begagnade tvättmaskiner säljas på löpande band(hagen, haha). Skulle ett tänkbart objekt befinna sig i någorlunda närhet gäller det att finna en bra lösning för transporten. Min bil må vara stor, men en ståendes tvättmaskin rymmer den inte. Åtminstone inte utan att använda vinkelslipen först (i tvättmaskinen såklart), och det kändes som ett väl så drastiskt beslut. Och även om maskinen i fråga hade gått in på höjden, så hade den varit tämligen svår att lasta in i bilen själv. Visst, det hade kanske gått, men till priset av en knäckt rygg och fartrandskalsonger, troligtvis. Ta hjälp av lämplig vän är såklart ett alternativ, men då ska plötsligt tre personers kalendrar synkas, solen ska stå rätt på himlen, det ska blåsa åt rätt håll och helst ska väl även luftfuktigheten vara den korrekta. Det blir helt enkelt logistiskt komplicerat!

Bättre är väl då att lämna över den logistiska biten åt de som är proffs på det, eller som åtminstone som säger sig vara det. Således beställdes en ny tvättmaskin hos en allmänt känd nätbutik, där frakten ingår i priset. Frakten skulle budföretaget Bring Express stå för, och det lät ju betryggande. Tydligen hade de två utkörningsrundor per dag, och jag, i egenskap av kund-i-centrum, fick nöjet att välja vilken av dessa turer jag ville ha min leverans på - mellan 9 och 15 eller mellan 17 och 22. Jag valde alternativ ett och passade den dagen på att jobba hemifrån, för att kunna ta emot min efterlängtade tvättmaskin. En sak som är väldigt fascinerande när det gäller leveranser som kommer att ske mellan klockan x och klockan y, är att det är försvinnande få, för att inte säga inga, leveranser som sker närmre x än y. Allra vanligast, säger min erfarenhet mig, är att leveransen sker bara några minuter innan klockan y. Det känns en smula otänkbart att jag av en slump drabbas av detta med en hundraprocentig träffsäkerhet, så min stilla undran är förstås vad sjutton budfolket gör de första timmarna på sina pass. Sitter och fikar eller? Express(o)-kaffe kanske?

För återgå till historien, så blev klockan hur som helst 15 och mer därtill, utan att någon tvättmaskin dykt upp. Jag ringde upp personen som utlovat leveransen och fick efter lite mumlande (från andra sidan telefontråden) beskedet att tvättmaskinen minsann stod kvar hos dem och att de glömt ta med den ut. Bring Express var namnet! Finn två, eller fler, fel! Bring skulle jag vilja ha till att vara ett engelskt ord med den ungefärliga betydelsen "ta med" (jag vet - dessa två ord kan ha olika betydelser, men vad jag här menar torde de flesta, eller åtminstone min trogna skara om cirka två personer, kunna förstå av sig själva) medan ordet Express med fördel skulle kunna förklaras med orden "på snabbaste sätt". Bring Express borde med andra ord, vid sina åtaganden, se till att ta med sig det de ska leverera och de borde leverera det (det de förhoppningsvis tagit med sig) snabbt. Låt se, hur var det nu - de levererade definitivt inte snabbt och det berodde i sin tur på att de glömt att ta med sig det de skulle leverera. Oups!

Jag tycker det är rätt kul med corporate bullshit och finner det ofta amuserande att se vad för härliga slagdängor företag lyckas få in i sina beskrivningar av sin i deras tro berättigade existens. Bring Express lär, enligt egen utsago, tack vare snabba och flexibla expresstjänster vara Nordens ledande företag inom bud och expresslogistik. Det får en att undra hur det står till hos andra budföretag. Hjälp! Vidare kan man läsa om att jag som kund har rätt till snabba och säkra leveranser; det står om yrkesstolthet; det står om rätt plats/tid/skick och bla bla bla. Dubbelhjälp!

Att sedan en gång är ingen gång, det kan vi tillfälligt bortse ifrån, ty vad skulle jag annars skriva här? :)

Säg den kärlek som varar för evigt...

2008-12-10T07:43:00.003+01:00

Så tog den kärlekshistorian slut - min senaste (nästsenaste numera) kärlek fick ta ett kliv tillbaka till förmån för en yngre, starkare, lättare och mer slimmad variant. Huruvida min teori om att denna nya förmåga kommer att göra underverk, eller åtminstone skillnad, med de degar jag sätter, återstår att se, men så här långt är jag nöjd. Har dock endast bakat ett enklare schweiziskt bondbröd utan större finess, ännu, så jag ska kanske inte säga för mycket.

Vad jag med säkerhet vet, däremot, är att denna maskin har den absolut mest skitnödvändiga detalj - en helt oumbärlig funktion - som en hushållsassistent kan ha. Gissa vilken!

Det här är ju precis vad jag alltid önskat mig, när jag stått där i mitt totala mörker och bakat. Varde ljus! Leve Electrolux!

Best of Blocket #728

2008-11-10T08:25:00.002+01:00

Så här nästan två veckor efter att mitt alter ego satte in annonsen, så rasslade det plötsligt till med en del svar, nästan som om annonsen vore förnyad. Dock visade det sig att någon nominerat annonsen till Best of Blocket, där den också kommit att bli publicerad i senaste uppdateringen. Det var väl inte direkt det yttersta syftet att hamna där, jag vill verkligen bli av med den där sjukt jobbiga plastfolien, men det är såklart en smula kul.

Tack till Eva, som nominerade annonsen! :o)

Leve levain

2008-10-31T16:13:00.007+01:00

På allmän begäran (okej, kanske inte allmän, men jag vill ogärna hänga ut någon här) kommer här en uppdatering kring vad som hände med levain-brödet jag skulle ge mig i kast med.

Man skulle kunna säga att jag nu bakat levain-bröd vid två tillfällen, eller inte alls. Försök nummer ett var nämligen misslyckat, och försök nummer två var fusklyckat! Vildjästen som jag gjorde verkade aldrig få någon riktig fart, vilket gjorde att levain-försök ett blev platt fall, minst sagt. För att inte drabbas av samma sak i försök nummer två, fuskade jag helt enkelt en smula och sparkade igång processen med en liten liten bit "vanlig" jäst. Och nog fick den fart alltid! Jäsiken, skulle man på ett lagom Arne Hegerfors-ordvitsaktigt sätt kunna utbrista!

Som synes i mitt tidigare blogginlägg kan jag tänka mig att använda en minst sagt bångstyrig plastfolie som dellikvid i köpet av en hushållsassistent av nyare snitt. Med tanke på att jag i ett ännu tidigare blogginlägg offentliggör min kärlek för en annan hushållsassistent (om än av definitivt äldre snitt), så kan det hela te sig en smula konstigt, men förklaringen är enkel. Min gamla maskin har helt enkelt svårt att hänga med i svängarna, och låter från stund till annan tröttare än tröttast, och jag inbillar mig att en nyare skulle göra jobbet bättre. Kan det måhända ha att göra med att maskinen blott har en effekt på 250 W, medan modernare maskiner har en effekt på 550-700 W? Jag tror faktiskt det! Dessutom har nyare maskiner variabel hastighet, vilket gör att bearbetningen av degen kan göras med större finess, och därmed förbättrat resultat. Huruvida denna teori stämmer överens med verkligheten får framtiden utvisa.

Tyvärr går det inte att förmedla vare sig doft eller smak via detta forum, men bilderna får tala sitt tydliga språk:

Jäsning pågår!

Jäsning pågår fortfarande, på annat ställe!

I ugnen!

Fääääärdigt!

Så här ser det ut inuti. Ganska luftigt, men inte tillräckligt.

Summa summarum kan sägas att brödet blev gott (det bör här tilläggas att jag faktiskt inte är ensam om att tycka detta) men fullt nöjd är jag inte, ännu. Inget fusk med "vanlig" jäst, och mer luft i brödet - SEN är jag nöjd! :o)

Självklart är det inte jag som är duktig och uppfinningsrik, utan all min inspiration till detta brödbak har jag hämtat från annat håll, nämligen på Pain de Martin - en kunglig brödbakarblogg!

Plastfolie någon?

2008-10-26T19:47:00.002+01:00

~~Kom och köp!~~

Annons borttagen - se här!

Min nya kärlek!

2008-10-09T22:35:00.005+02:00

Man skulle kunna tro att jag, här och nu, skulle skriva ett inlägg om min nya iPod, som äntligen anlänt - men icke då. Hade den, eller rättare sagt iTunes (eller rättare sagt jag själv), inte strulat till det så infernaliskt tidigare idag så hade jag kanske förärat den en offentlig kärleksförklaring, men nu får den stå tillbaka till förmån för något helt annat. Något så gastkramande som en assistent. Och nej, då menar jag inte en sådan där avdragsgill öststatare, som borgarna röstade fram, utan jag menar en hederlig hushållsassistent, av plast och stål. En sådan som Electrolux (främst) berikat världen med. Och det är minsann inte vilken Electrolux-assistent som helst, som funnit sin väg in i mitt kök. Det är min mormors gamla, med betoning på gamla, trotjänare det rör sig om. Min kära mor tyckte helt enkelt att det 1) var synd att jag skulle stå och knåda bröddegen själv, när jag bakar (även om jag definitivt tycker att det i sig har sin absoluta charm), och att det 2) var synd att mormors gamla assistent bara skulle stå och samla damm. Sanna hennes ord - en sådan gammal klenod ska självklart användas!

Eftersom jag har för avsikt (rågsikt?) att bli en jäkel på att baka levainbröd, och inbillar mig att rullen i assistenten kan bli lite väl "hård" mot degen, så tänkte jag att en degkrok borde vara "the shit". Sagt och gjort knatade jag iväg till första bästa Electrolux-butik för att införskaffa nämnda tillbehör. Enligt personen bakom disken, han-som-vet-allt, skulle degkroken passa alla assistenter, oavsett årsmodell, ja även mormors gamla avdankade assistent (och jag vill här, för att inte riskera missförstånd, påminna om att jag fortfarande INTE pratar om avdragsgilla öststatare).

Väl hemma kunde jag konstatera att han-som-vet-allt egentligen är han-som-inte-alls-vet-allt, ty degkroken passade mindre bra, om ens det. Fick då för mig att höra av mig till Electrolux kundtjänst, för att se om det finns någon som kanske vet lite mer än han-som-inte-alls-vet-allt, för att fråga om hur det egentligen är tänkt att ligga till (med tanke på min iPod-fadäs måste jag ju trots allt, om än väldigt motvilligt, erkänna att det faktiskt kan vara fel på användaren, det vill säga underteckad, snarare än på själva prylen).

För att underlätta för de-som-eventuellt-vet-mer-än-han-som-inte-alls-vet-allt, var jag tvungen att ta reda på modellbeteckningen (NG 1, kunde jag konstatera) och blev då nyfiken på att forska i hur gammal apparaten egentligen är. Det visade sig att NG 1 var den allra första modellen av assistent som Electrolux tillverkade, och den tillverkades mellan 1940 och 1945. Vi pratar alltså en maskin som snurrat i över 60 år (förvisso inte konstant, men dock), and still going strong!

Som sagt - den där iPoden ligger i lä, med råge! (även om den är sjukt mycket bättre på att spela musik)

En bild på underverket:

Det är svårt - för att inte säga omöjligt - att inte älska en sådan apparat!

Angående levainbrödet så har jag ännu inget att rapportera - jag är ännu, i skrivande stund, endast i vildjäst-stadiet....

Här är beviset (mina tår goes public)

2008-08-12T00:37:00.004+02:00

Som jag skrev i förra inlägget har min dammsugare (förutom HEPA-filter) tyngd och det har jag idag åter blivit varse om - och det med besked. Åter igen välte den från stående position till definitivt liggande dito. Åter igen var min tå mellan dammsugaren och golvet. Åter igen gjorde det tämligen ont. Och här är beviset för hur galet tung dammsugaren är:

Väldigt praktisk skada när man flyttstädar - jisses vad jag fick torka golv! Och eftersom det fanns noll första förband eller dylikt fick jag improvisera och ta det som fanns till hands. Lite papper runt tån och sen femtioelva varv gängtejp - and the thing was steak! :o)

Vivere necesse est, verrere non est necesse (?)

2008-08-07T08:13:00.006+02:00

När man flyttar in i nytt bo, och startar nära nog från noll, kan det vara bra att ha en massa saker, upptäcker man efter ett tag. En typisk sådan sak är en dammsugare, speciellt efter att man upptäckt att den där sopborsten och skyffeln (den där för 39.90 på Willys) är totalt oduglig när det kommer till att städa en hel lägenhet.

Att köpa dammsugare är bland det mest deprimerande man kan göra, något som inte minst gör sig påmint då man ser prislapparna. En halv tusing för en skrotmaskin som förmodligen går sönder fortare än man hinner upptäcka att den fungerade sämre än den där sopborsten och skyffeln, en hel tusing för en medioker historia som med lite kreativ inbillning verkar göra ett helt okej jobb, eller åtskilliga tusingar för en maskin som är värd namnet. Oavsett vilket så blir det en del pluringar av det hela - pluringar som man kunde haft roligare för.

MEN....så plötsligt händer det, drömvinsten trillar in och manna faller från himlen (och just då vill man verkligen ha en dammsugare), ty plötsligt förkunnar min kära mor att hon har inte bara en dammsugare, utan TRE (3) styck diton. Men dra mig baklänges ända in i fågelholken (letar fortfarande efter en som är tillräckligt stor), dra på trissor och jisses amalia, på en och samma gång. Snäll som mamma är erbjöd hon mig en av dammsugarna i fråga och klok som jag är tackade jag självklart ja. Och vilken dammsugare sen - dra mig baklänges in i nästa fågelholk också (hur sannolikt det nu är att jag hittar två tillräckligt stora holkar)!

Dammsugaren i fråga är en riktig gammal goding, som min mormor hade en gång i tiden, för länge länge sen. Det är en Lux Royal (och en beteckning jag inte har i huvudet) och den suger som (nu skulle jag kunna skriva något ekivokt, men det gör jag förstås inte, finkänslig som jag är) bara attans. Och det bästa av allt är att den har ett HEPA-filter, för om dammsugaren inte har HEPA, då är den bara EPA, om man ska tro "experterna" (läs: säljarna i butikerna). För det är ju precis så tugget går om man kliver in i en butik för att spana efter dammsugare:

(Detta ska naturligtvis läsas med härlig göteborgs-dialekt, med långa släpande vokaler, ty det är den ultimata försäljardialekten)
"Så du ska ha en dammsugare, Peteeeer, vad ska du ha då då, Peteeeer, du vet väl om att du måste ha en dammsugare med HEEEEPA-filter, Peteeeer, HEPA-filter Peteeeer, det måste du ha, HEEEEPA-filter Peteeeer, har dammsugaren inget HEPA-filter så är det ingen dammsugare Peteeeer, ingen dammsugare Peteeeer, du kan lika gärna knata runt med ett sugrör och blåsa runt dammet från hörn till hööööörn, Peteeeer, du måste ha HEEEEPA-filter Peteeeer, HEEEEPA-filter Peteeeer, HEEEEPA-filter, har du inget HEPA-filter är du slut Peteeeer, sluuuut Peteeeer.....HEEEEPA-filter..."

Ja, ni hör ju själva - HEPA-filter is the shit! Och min Lux is the shit, the real shit, which makes no shit, typ. :o)

Utöver att min Lux Royal har HEPA-filter samt en ascool design, så har den tyngd. Jag gillar saker när det är lite tyngd i dem, det andas kvalitet då, och min dammsugare den har tyngd den. Något som märks inte minst när den, från att ha stått upp, välter ner och landar på tån. Jäklar vad den väger! :o)

Jag har fått en beundrare

2008-05-15T07:19:00.004+02:00

Som moderator av min egen blogg har jag valt förmånen att själv kunna välja vilka inkommande kommentarer som ska publiceras eller inte. Kommentarsgranskningen, som är rena rama heltidsarbetet (förutsatt att en heltidstjänst omfattar ca fem minuter i månaden), lever efter principen "publicera allt utom oseriöst dravel och reklam". Härom dagen fick jag en kommentar som på sätt och vis skulle kunna inplaceras i förstnämnda kategorin, men den här personen har verkligen tagit sig tid och skrivit ett så pass genomtänkt inlägg i debatten att jag bara inte kan neka honom/henne att "go public".

Kommentaren fick jag som svar på mitt inlägg om stubbfräsare och kan således läsas där. Men - för att "Anonym" inte ska känna sig tillbakaknuffad eller på annat sätt negligerad så kopierar jag in kommentaren för läsning även här. Då kör vi, detta skrev "Anonym" (eventuella språkfel, felstavningar eller andra lingvistiska svinaktigheter står förhoppningsvis "Anonym" för, eftersom undertecknad bara är budbärare av det skrivna ordet):

Hur fan kan man så jobbig och dryg... ingen annan en du lider av det. Möjligtvis de stackare som måste umgås med dej...SUCK! Om du exempelvis behöver en bil, bygger du den själv då? herregud. Sällan man träffar på såna som du.. Spring till Thailand på semester.. slipper du ta hjälp av nån som transporterar dej dit.

Kära modiga "Anonym" - tack för att du tog dig tid, att du läste mitt inlägg, att du förstod vad jag skrev, att du reagerar. Tack! Förvisso ser jag inga frågetecken i din kommentar, men likväl får jag uppfattningen att det ställs några frågor, så här kommer mina svar:

Det är ingen konst att vara jobbig och dryg, så länge någon annan lägger energi på att inbilla sig att jag är just det.
Om jag behöver en bil köper jag naturligtvis den. Såvida bilförsäljaren inte hotar att komma och sätta bilen på min tomt utan att jag beställt den, för då jäklar bygger jag den själv!
Just nu lockar Scotland mer - är det okej att jag springer dit istället?

Slutligen - tack igen, kära "Anonym", för ditt uppfriskande, välskrivna inlägg - det är dina och andras uppfriskande kommentarer som är mitt bränsle för att leverera inlägg här. :o)

Värmen är här - folk är tokiga

2008-04-05T21:32:00.008+02:00

Det här kommer förmodligen bli mitt mest onödiga inlägg på denna blogg. Inte för att jag egentligen vill påstå att mina andra inlägg är särskilt nödiga (ja, motsatsen till onödiga), men det här är verkligen ett sånt där supertrist dagboksinlägg, som jag vanligen skyr.

Våren tycks minsann vara här, och jag förstår inte vad det egentligen är med folk. Bara för att det blir lite varmt så går folket man ur huse och ger utlopp för sina så kallade vårkänslor (vilket jag allt som oftast hävdat inte är något som "drabbar" mig, jag är ju för f-n jämnglad året runt!;). Det tvättas bilar till höger och vänster, sommardäcken åker fram och slängs på bilen (vän av ordning skulle här sagt "monteras på bilen", men idag är jag inte vän av ordning), folk är ute och går, eller ännu värre springer (nåja, joggar är kanske en mer korrekt term), cyklar tas fram och dammas av och man ger sig ut och cyklar, det rensas och städas och bilar fulla av skit körs till återvinningscentralen för att där dumpa tonvis av ångest, det putsas fönster och allt vad som nu görs. Och jag virrar på huvudet och undrar om det slagit slint totalt - är det helt omöjligt att göra dessa saker när värmen och solen inte är närvarande (möjligtvis undantaget det där med att slänga på sommardäcken på bilen)? Folk är helt galna, vad är det egentligen med dem?

Själv har jag idag, i nämnd ordning:

Sprungit en runda
Tvättat fönsterna
Varit på tippen och slängt skräp
Tvättat och vaxat sommarfälgarna, som jag ska montera så snart jag får hem bilen igen från verkstaden
Tvättat hyrbilen vi har istället för vår egen racer (jag vet, jag ÄR galen, som tvättar en freakin' hyrbil)
Dammat av cykeln, dvs. blåste bort dammet på sadeln, och cyklat en runda

Jag är helt galen, vad är det egentligen med mig??

Din sure fan!

2008-03-04T23:05:00.002+01:00

Hört i köket i undertecknads hem:

- Vad du ser deprimerad ut!

- Jaha, men då är det ju som vanligt då!

- Nej, du brukar bara se sur ut!

/Surströmmingen =)

Idioten bredvid dig

2008-02-22T08:06:00.007+01:00

Att studera folks reaktioner i olika situationer är hur kul som helst, det vet alla, det vet du, det vet jag!

Min senaste "studie", som på intet sätt ska leda till slutsatser, avhandlingar eller annan dokumentation, innebär att se folks reaktion över att någon går bredvid dem. Ja, dvs någon som inte, enligt den personen, är menad att gå där. Allra bäst att utföra detta är på ställen där det inte befinner sig allt för mycket folk (dagtid på Drottninggatan är INTE bra), eftersom det då blir alldeles för naturligt att främmande människor befinner sig i höjd med sig själv. Nej, ett typiskt och bra ställe är när man är på väg till eller från pendeln (eller annat godtyckligt kollektivtrafikmedel). Ni som kör bil till jobbet är alltså out-of-bounds (även om det skulle kunna bli en kul studie det med, fast då behöver man helst en bisittare för att det inte ska bli trafikfarligt då endera parten börjar skrika på vilka idioter det finns i trafiken).

Hur som helst – det hela går ut på att jag, om jag kommer ifatt en person som promenerar, eller om jag för den delen blir upphunnen av någon annan (såklart väldigt otroligt, haha), anpassar farten till vederbörandes dito. Den som läst fysik, eller bara är allmänt "street smart", förstår genast att det som händer är följande: jag och personen i fråga går plötsligt i samma takt, bredvid varandra. Här är det förstås viktigt att inte befinna sig för nära, för då riskerar man att klampa innanför en osynlig men ack så stark fysisk privat zon (= risk för att få spö). Nej, här håller man sig till att klampa lite smått innanför den psykologiska privata zonen, för visst är det läskigt att ha någon som går bredvid en, när man inte önskat det!

Så vad händer sen då? Ja, det finns ju faktiskt de som tycker att det är helt okej, de bryr sig inte nämnvärt, eller åtminstone visar de inget annat. Men så har vi den skara av folk som gör sitt bästa för att bli kvitt idioten som går bredvid. Att öka eller minska takten tillhör det vanligaste, av naturliga skäl. Självklart drar jag inget i långbänk, men lite måste man ju testa så jag är ju inte värre än att jag kan öka eller minska takten jag med. Aj, nu börjar det bli jobbigt. Öka takten mer, minska takten mer! Shit vad jobbigt! What to do, what to do? Här är några exempel från verklighetens vetenskapliga *host host* studier: stanna och knyta skorna, stanna för att plocka upp något ur väskan, svänga av åt ett annat håll (inte helt hundra på att det från början var den tänkta färdvägen), stanna för att leta efter något i fickorna etc. Bäst av alla hittills, var killen som stannade och satte sig på huk för att knyta skosnöret, men som hade skor utan snörning. En elog till honom för hans kreativitet!

Om någon gör likadant mot mig? Har ännu inte mött en likasinnad idiot, men det lutar starkt åt att jag tar hennes/hans hand och börjar skutta fånigt.

One size fits....who?

2008-01-16T19:23:00.000+01:00

Härom dagen begav jag mig ut på jakt efter en ny mössa, eftersom jag inte känner mig helt komfortabel med att gå runt som en vandrande reklampelare. Nu hävdar i och för sig vissa att det är helt okej att knata runt och göra reklam för Nike (oj, nu blev det ännu mer reklam, var f-n är mina stålars??), då det ju är ett helt okej märke. Och ja, jag får väl hålla med, det kunde varit värre, det kunde varit Peak. :-)

Hur som helst - till saken hör att jag har beskaffats med ett osedvanligt litet huvud, högst troligen väl avstämt med storleken på hjärnan, vilket gör att det inte är helt lätt att hitta en passande (storleksmässigt) mössa. Den absoluta merparten av mössorna som finns ute i handeln, och som går att uppbringa till ett rimligt pris, är minst sagt skitstora i förhållande till min mini-skalle. Jag ser helt enkelt ut som en idiot i dem, mer än vanligt alltså!

Det är då ganska häpnadsväckande, ja rent av löjeväckande, att det i samtliga dessa alltför-skitstora-mössor sitter en etikett som med en dåres envishet försöker intrumfa att "One Size Fits All". Kära mösstillverkare, kära infantila designers, snälla inse att "One Size Fits För Helvete Inte Alls Alla", ty "One Size Fits Only Those Who Have The Same Head Size As The Freakin' Hat". Capiche!

Everest ska dock ha lite cred för de har åtminstone ärligheten att skriva "No Size" på sina etiketter. Mer korrekt beskrivning än så blir det tamejfan inte!

Hur det hela slutade?
Ingen mössa till mig, men väl en snygg tröja till snygga frun! :)

Nästa expert hittar vi i Stockholm

2008-01-08T14:56:00.000+01:00

Jakten på UV-filter går vidare och nu istället på hemmaplan (jajaja, förlåt allsmäktiga stockholmare för att jag säger "hemmaplan" trots att jag bara bor i Huddinge), och närmare bestämt Elgiganten. Egentligen ville jag inte alls gå dit, mest för min aversion mot nämnda kedja (kedjor av dess slag), men efter att ha varit inne i fyra olika "riktiga" fotoaffärer och ingen haft efterfrågad storlek på UV-filter hemma, så insåg jag att jag fick göra ett avsteg från mina principer (som om det vore första gången).

Letar mig fram till avdelningen för foto och klampar genast fram till en tjej som ser ut att vara ungefär lika intresserad av att hjälpa mig som jag är av att ansa buxbom-häckar på en kyrkogård. Jag framför mitt ärende (you know the story) varpå tjejen vänder sig om mot väggen bakom henne samtidigt som hon säger att de nog inte har några sådana hemma. Hon studerar väggen lite, eller möjligtvis en del av det som hänger på väggen, och konstaterar att nej, sådana filter har de inte hemma. I samma veva upptäcker jag att det hänger en hel klase UV-filter på väggen, ja just precis den väggen hon står och tittar på, och dessutom helt klart inom hennes normala synfält, såvida hon inte har jordens tunnelseende.

Jag: Men de som hänger där på väggen, vill du inte sälja dem?

Tjej utan karisma: Nej, jag vet ju inte vad du vill ha?

Jag: Det är precis ett sånt jag vill ha - 67 mm UV-filter.

Tjej med noll-koll: Jaha, ja då har vi ju filter.

Funderar starkt på att tipsa henne om lediga lägenheter i Landskrona, lika bra att samla alla experter på ett ställe.

Expert(en) i Landskrona

2008-01-03T01:47:00.000+01:00

Hänt i Landskrona (var annars?):

Undertecknad studsar (nåja, går då...häng nu inte upp dig på smådetaljer) in på Expert i syfte att införskaffa ett styck UV-filter till finfina kameran (jaja, finfina objektivet då *suck*). Väl framme vid kassan (tar ett tag att komma dit eftersom stora dottern prompt ska klämma på var och en av mobiltelefonerna man måste passera på vägen) ställer jag mig vid kassan och väntar snällt, så som vi fridfulla och smått blygsamma svenskar (människor överlag skulle jag tro) gör. Efter en inte allt för lång evighet vänder sig en tjej bakom disken mot mig och frågar vad hon kan hjälpa mig med.

Undertecknad: Jag skulle vilja ha ett UV-filter till min kamera. (chansade på att hon fattade trots att jag inte sa "objektiv")

Tjej i kassan skruvar på sig, utstrålar att hon inte kan ett förbannade dyft om vare sig kameror, objektiv eller UV-filter och säger: Oj, går det bra att vänta lite?

Undertecknad, något förvånad över att det de facto fanns en person BAKOM disken i denna butik som inte ens kunde hjälpa till med en sådan elementär sak: Javisst, självklart! (shit, jag är alldeles för snäll!!)

Lallar runt lite i butiken i väntan på att någon med snäppet mer koll på läget ska dyka upp. Ovan citerade tjej börjar hjälpa nästa kund, som förmodligen skulle ha något hon hade bättre koll på, typ bubbelgum eller nåt sånt. Detta ärende går betydligt smidigare för henne (och kunden) och efter en liten stund är hon klar, kunden går ut (tuggar bubbelgum??) varpå tjejen i kassan vänder sig till mig och kläcker ur sig den klockrena frågan:

Kan jag hjälpa er med något?

Ehum....nej det var ju just det du inte kunde......

Expert - Vi är vad vi heter.

Jodå, så att ehh......

Bilsport dödar

2007-11-29T07:13:00.000+01:00

Tidningen Bilsport vill se mig död. Det är jag fullständigt övertygad om.

För ett tag sedan utlyste nämnda tidning en tävling, där vinsten var en batteriladdare från CTEK. Det enda som behövdes var att med högst 30 ord motivera varför just jag skulle behöva laddaren. Normalt sett förkastar jag den sortens tävlingar för det är alltid någon snuttegull som annars viker sitt liv åt att göra rimstugan varmare för varje år som går, och som tycker att uppesittarkvällen inför julafton är det absolut mysigaste som finns i hela världen, som brukar ro hem de där tävlingarna med något sockersött och äckel-fjäskande rim. Denna gången hade jag dock på känn att jag satt inne med den ultimata motiveringen till att bli en värdig vinnare.

Med en anekdot från verkligheten, en näst intill tårdrypande historia, en händelse som handlade om liv eller död, gav jag mig hän med darrande fingrar och tårfyllda ögon, och blottade mig totalt med följande motivering:

"Glömde tändningen på i V70:n. Råkade komma åt varselljusknappen på 740:n. Gravida frun skulle hämta dottern på dagis. Två urladdade batterier. Höll på att bli ihjälslagen. Jag vill inte dö!"

Så utkom det nummer av Bilsport där vinnarna skulle presenteras. Jag kunde f-n inte hitta mitt namn någonstans! De vill alltså ha ihjäl mig, och det helt utan pardon!

Om jag inte minns fel var det tre vinnare. De två första tillhörde snuttegullskategorin och det kan jag ta, det är ju trots allt en oskriven lag att i varje anständig motiveringstävling ska minst en snuttegull vinna. Fine - jag kan ta det som sagt. Men den tredje vinnaren.....den tredje vinnaren, han/hon/den/det vann med följande, om än inte ordagranna så åtminstone snarlika, motivering:

"Mina kompisar klagar alltid på att jag inte är uppkopplad, men nu är jag i alla fall bäst uppladdad."

Djävular, banditer och galna svärmödrar, för att inte tala om heliga Birgitta.....vad i hela h-vetet? Om DEN motiveringen räcker för att vinna en batteriladdare, ja då är jag som sagt fullständigt övertygad om att Bilsport faktiskt dödar!

Logiken i statistiken

2007-11-27T10:34:00.000+01:00

Jag är med i en Internetpanel (TNS Gallup) och blir då och då inbjuden att delta i undersökningar. Senaste undersökningen gick ut hårt med en uppsättning frågor kring vilka städer jag skulle föredra att åka till i Östeuropa. Därefter efterfrågades lite mer specifikt vilka städer i Polen jag skulle föredra att åka till och i så fall i vilket syfte. Så långt allt logiskt - men sen uppstod en viss kortslutning i hjärnan min (what's left of it). Plötsligt efterfrågas vilka sorters mineralvatten jag känner till och sett reklam för, vilka frysta mellanmålsrätter (?) jag har pejl på samt den logiska följdfrågan: "Vilka banker och låneinstitut känner du till?".

Programmet Christer i P3 har ibland ett inslag som kallas "Logiken i statistiken", och det begreppet, eller frågan, känns mer aktuellt än någonsin. Kan någon vänlig själv tala om för undertecknad vad det ena har med det andra att göra? Eller ska det hela mynna ut i ännu en fantastisk undersökning, i stil med:

En färsk undersökning från TNS Gallup påvisar att män i åldern 37-39 år, och som dessutom dricker mineralvatten 2-3 gånger i veckan, löper sexton gånger så stor risk att föräta sig på Gorbys piroger på semestern i Gdansk, än vad en kvinna i åldern 60-64,7 år gör, förutsatt att kvinnan har sina huslån hos SSAB samt sina privata besparingar hos Nordea.

Hur var det Mark Twain sa - "There are three kinds of lies: lies, damned lies and statistics."

Otacksamma /&%#!&# ungar

2007-11-05T06:53:00.001+01:00

Halloween brukar ju innebära att det löper omkring en massa ungar som vill antingen plundra ens hus på godis (helst) eller pinka på ens port (nåja, kanske inte bokstavligen dock). För att hålla skenet uppe av att vi är snälla och goa, tänkte vi passa på att ladda upp med en rackarns massa godis. Någonstans såldes lösgodis ovanligt billigt, och drygt 1,5 kg (!) köptes in. Halloween inföll och ungarna formligen haglade in. Hela två barn (två hela barn) kom på hela kvällen. Två barn! TVÅ BARN!!

Så nu sitter vi här med ca 1,5 kg lösgodis. Godis som var tänkt för små skräckinjagande monster. Godis som vi nu själva måste trycka i oss. Ibland är livet bra svårt.

Stackars ena pojken som kom hem till oss, förresten. Stora dottern följde med och öppnade dörren när "trick-or-treatarna" ringt på klockan. Utanför stod dessa pojkar, sminkade och utsmyckade för att se sådär lagom skräckinjagande ut. Och dottern kläcker fräckt ur sig:

"Flicka.....lessen..."

Läge att byta kostymör och sminkör nästa år?

Svårt att ta instruktioner

2007-10-17T06:50:00.000+02:00

En vis man sa en gång något i stil med:

Folk är inte så dumma som man tror, de är fan så mycket dummare.

Jag är benägen att hålla med....

I varje anständigt massutskick (det är 2000-talet, så nu pratar vi e-post) finns en eller ett par rader som instruerar mottagaren av utskicket hur denne ska gå tillväga för att bli bortplockad från sändlistan. Kanske står det att man ska göra ett reply och skriva "remove", "blockera" eller varför inte "karlsbaderlängd" i ämnesraden. Det spelar liksom inte så stor roll, huvudsaken är att det står hur man ska gå tillväga för att bli bortplockad.

Så, om det då står att man ska skriva "karlsbaderlängd" i ämnesraden, och därefter returnera brevet till avsändaren, torde det då inte vara tämligen uppenbart att vägen till framgång, i fallet i fråga, är att göra just så? Det vill säga skriva "karlsbaderlängd" i ämnesraden och därefter klicka på skicka-knappen. Ändå är det en skrämmande stor andel som istället skriver "delete" eller annat, helt annat än "karlsbaderlängd", i ämnesraden. Eller som helt sonika vänder brevet och i textfältet skriver "Ta bort mig från sändlistan, tack" (gulligt med tacket, måste sägas) eller dylikt. Snälla, det funkar inte så! RTFM! Gör-om-gör-rätt!!

På tal om idioti förresten, så fick jag ett autosvar med följande text i ämnesraden:

Är pappa ledig och återkommer 3:e September

1. Har han/hon inte glömt frågetecknet?

2. Hur ska jag kunna veta om pappsen är ledig och återkommer 3:e september (september som för övrigt skrivs med liten begynnelsebokstav), och varför skulle jag bry mig om avsändarens pappa?

3. Varför bryr jag mig om det här överhuvudtaget?

Kaffe.........nu!

Ibland är förklaringen närmre än man tror

2007-09-05T15:46:00.000+02:00

Eftersom det inte är tillåtet att publicera "egna" historier på tjuvlyssnat.se, så får jag ta den här istället.

Hänt på kontoret
Det ringer på dörren och in kommer (inte Gösta) två lagom-förvirrade kvinnor. De håller fram en liten handskriven lapp, och undrar om de kommit rätt. Jag slår en snabb titt på pappret och ser en massa spridda anteckningar, däribland adressen "Birger Jarlsgatan 34". Eftersom vi befinner oss på dito gata men snarare nummer 22, förklarar jag att nej, det är inte här, men längre upp på gatan. Samtidigt pekar jag i den riktningen, varpå de försöker sätta av in mot vårt konferensrum, som ju ligger "i den" riktningen. Förklarar dock att nej, först måste ni åka ner med hissen, gå ut på gatan och därefter gå i den riktningen. Fine, de förstår och knatar således iväg. Går in till kollegan och följande konversation utspelar sig:

Undertecknad: Hur svårt kan det vara? Det står "22" ovanför porten, men "34" på lappen, borde man då inte förstå att det är fel?

Kollegan, något disträ: Vad stod det på lappen sa du?

Undertecknad (tänker tillbaka): Ja, det stod en massa saker, bland annat Birger Jarlsgatan 34....också nåt om Dyslexicentrum.

----Ridå----

Hej, det är jag...

2007-08-31T00:55:00.000+02:00

- Hej, det är jag.

En inte allt för sällan använd inledningsfras, direkt efter att personen i den andra änden av telefonsignalen svarat. Och det får mig att undra - när är det inte jag? Det kvittar ju vem det är, när det är, hur det är - det är alltid "jag" som ringer. Jag kan helt omöjligt säga att det inte är jag, såvida jag inte vill ljuga eller får för mig att leka Hassan. För hur jag än vrider på det så är jag alltid jag. Och det är du också - du är alltid du, eller "jag", eller hur jag nu ska trycka mig ut.

Inte ens en dissociativ identitetsstörning gör att jag (eller jag) kan säga att jag (eller jag) är någon annan än just jag (eller jag). Jag är jag. Fatta! JAG ÄR JAG!

Var det någon som ville diskutera frågan Är du vaken? eller för den delen Är du här? ;-)

Senaste skriket?

2007-08-16T06:50:00.000+02:00

Att hörseln med åren blir sämre torde de flesta veta, för visst är det väl så att de flesta av oss vid något, eller förmodligen flera, tillfällen varit tvungna att repetera, och det med betydligt högre stämma, något vi sagt till äldre människor. Inget konstigt med det.

Vad som däremot är betydligt mer konstigt, ja för att inte säga smått ofattbart, är det faktum att det är så vanligt förekommande att folk tror att småbarn har extremt dålig hörsel. Mig veterligen har det aldrig presenterats en vetenskaplig rapport (inte för att jag på något sätt brukar vare sig rätta mig eller tro på sådana) som hävdar att barn i allmänhet hör dåligt. Däremot har jag sett och hört flertalet artiklar och uttalanden (brukar förvisso inte rätta mig efter dessa heller) om att barns hörsel är känslig, förmodligen mer känslig än vuxnas (men nu chansar jag vilt), och självklart kan påverkas negativt av buller och höga ljudnivåer. Lik förbannat tycks det vara mer regel än undantag att man ska PRATA VÄLDIGT HÖGT när man tilltalar ett barn. Jag kan absolut förstå att det underlättar att tala tydligt, men snälla berätta för mig - i vilken synonymbok står egentligen "högt" och "tydligt" på samma rad?

Nej minsann, det får nog bli några sådana här till döttrarna:

Paraplyproblematik

2007-06-29T14:15:00.000+02:00

Det har kommit till min kännedom att det faktiskt finns folk (läs: 1 person) som faktiskt läser det som skrivs här, så för att inte göra denna person besviken, gör jag här en kraftansträngning och delar med mig av ännu en reflektion.

Att bära paraply är sannerligen inte lätt, särskilt inte om det regnar, eller för den delen snöar. Ja, om paraplyt bäres när det inte regnar, hålls det normalt sett i handen, om det inte lagts i en väska, kappsäck, koffert eller dito accessoar, och fördelaktligen i hopfällt tillstånd. Inget konstigt med det, men om det däremot regnar kan det genast uppstå en situation där paraplybäraren ställs inför ett litet, men dock, dilemma. Jag tänker naturligtvis på de tillfällen då det plötsligt infinner sig ett tak, eller dylikt, ovanför huvudet på paraplybäraren. Inte sällan händer detta då man, glad i hågen, är ute och går (sällan regnar det inomhus) i en stad eller på annan civiliserad mark. "Taket" som då plötsligt kommer över en, kan vara i form av en bro, utbyggda tak från byggnader, markiser eller vad som helst annat som på ett eller annat sätt kan ge skydd mot regnet.

Men vänta, skydd mot regnet, hade vi inte det redan, i form av det där paraplyet? Jo just det, och här börjar vi närma oss pudelns kärna, för vad göra när man plötsligt har skydd på skydd? Vi människor känner ju generellt sett en viss olust mot att göra bort oss och känna oss dumma, och plötsligt är risken för att hamna i just en sådan prekär situation påfallande. Här ställs vi plötsligt inför, något hårddraget men dock, två val. Antingen kan vi välja att traska vidare som vi är, dvs. med paraplyet uppfällt, och samtidigt låtsas som om det regnar, vilket det ju faktiskt gör, om än inte på oss, eller så kan vi helt sonika fälla ihop paraplyet och hålla det på ett sådant sätt som nämndes i stycket ovanför.

Oavsett vilket val vi gör, kan dess resultat tolkas som lustigt och det uppstår en teoretisk risk att vi blir förlöjligade av våra medmänniskor. Om vi väljer det senare alternativet, d.v.s. att fälla ihop paraplyet, lär vi ganska snabbt igen bli tvungna att fälla upp nämnda paraply. Detta eftersom "taken" allt som oftast är relativt korta i den riktning man färdas. Så är t.ex. en bro sällan mycket mer än 10 meter i bredd (som ren jämförelse kan nämnas Högakustenbron med sin bredd på 17,8 meter) vilket innebär att det efter ca 7 sekunder (ponerat att personen promenerar med en hastighet av 5 km/h) är dags att fälla upp paraplyet igen, för att inte bli blöt av regnet. Går personen i fråga i en hyfsat stor stad (snäppet större än Barsebäck där jag är uppväxt) kan han eller hon kallt räkna med att det inom en inte allt för avlägsen framtid befinner sig ett nytt "tak" över huvudet. Det faller sig då ganska naturligt att det inte bara är jobbigt att ideligen fälla upp och fälla ihop sitt paraply, utan det ser även tämligen korkat ut. Dessutom är risken uppenbar att paraplyet kommer slitas ut i förtid, och helt enkelt sluta att fungera som det ska.

Väljer man däremot det första alternativet, det vill säga att gå vidare och låtsas som om det regnar, så är det även här uppenbart att det kan te sig lite dumt, med tanke på att man går och bär ett paraply trots att det finns "tak" över huvudet. Den variation man kan göra, är att fälla paraplyet utan att fälla ihop det, så att säga, dvs. man tar bort det från att skydda mot regnet som ändå inte anfaller en, och istället går med paraplyet uppfällt men åt sidan, ungefär som om man ska skydda sig mot horisontellt regn (den som bott i Skåne vet vad det är). Även här är det ganska uppenbart att det kan se ganska dumt ut, att gå med ett uppfällt paraply utan att ha det över huvudet och dessutom där det inte regnar.
Summa summarum - hur vi än gör med våra paraplyer, så kommer det finnas en cynisk jävel som skrattar åt oss, så är det bara.

Nej, tacka vet jag Gene Kelly, han visste minsann hur ett paraply skulle hanteras!

Stockholm.....för helvete, vad gör ni?

2006-11-02T07:45:00.000+01:00

Sthlm/Sthlmare (jajaja...undantag finns givetvis) framställer inte sällan sig själva som så otroligt bra, så smarta, så kloka, så förmer än alla andra. Men när det kommer till att hantera vädrets makter, som trots allt är hyfsat förutsägbara, är de low life scum dirt bags med ingen koll på verkligheten.

Sen flera dagar tillbaka har det om och om igen snackats om att det är snöoväder på G, vilket i sin tur innebär att snö faller, att det blir kallt, att snön förmodligen lägger sig på marken, att snö på marken innebär att det blir halt på vägarna, att snö på marken innebär att det blir sjuhelvetes halt på vägarna om bilen, cykeln, barnvagnen, whatever framförs på sommardäck bla bla bla. Tas det någon notis? Hallå?? HALLÅÅÅÅÅ!!!

Så när snön kommer, och det var inte jätteöverdrivet mycket, då står, f'låt ligger, Sthlm ner med brallorna längre ner än vid anklarna. SL fick ställa in merparten av sina bussturer, pendeltrafiken hade störningar som om istiden vore här, att köra bil en sträcka som normalt tar 30 min i rusningstrafik tog istället 5 timmar (!), osv osv.

Den främmande makt som kommer på hur man frambringar ett "snöoväder" kommer att ha det ulitmata vapnet för att inta Sveriges hufvudstad. Vem räds en kärnvapenarsenal när ett "snöoväder" kan få en att darra av skräck?

Bästa golf-citatet i mannaminne

2006-07-24T00:46:00.000+02:00

Många, företrädelsevis golfarna själva, försöker envist hävda att golf är en sport och ingenting annat. Själv tillhör jag släktet som vill hävda motsatsen oavsett om golf nu råkar tas upp på sportkanalerna och sportsidorna eller inte.

Nu kan jag dock glädja världen med att frågan är avgjord, då min definitivt bättre hälft kläckt ur sig århundradets citat i ämnet:

"Golf är ingen sport. Om en 20-åring och en 40-åring kan tävla på samma nivå så är det fan inget annat än en hobby!"

I rest my case!

Eureka - jakten på joggingvagn är över!

2006-06-20T12:15:00.000+02:00

Fyra (4) månader senare - jakten är nu över och undertecknad har hittat en joggingvagn. Okej, jag har väl inte precis tokjagat och lagt allt min tankeenergi på frågan men det vore väl synd att påstå att det gick snabbt och lätt att hitta en lämplig vagn. Det närmsta jag kom var en begagnad Babyjogger (originalet) som enligt annonsören var i mycket fint skick. Jag utgår från att annonsörens hjärna, i den mån han har någon, är lika angripen av rost som vagnen var för annars vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Eller så har han möjligtvis en otrolig fetish för just rost.

Hur som helst - av en slump ramlade vi, eller rättare sagt Malin, över en annons om en joggingvagn som faktiskt såg ut att vara en joggingvagn. Jag tok-googlade lite och efter att ha läst ett gäng seriösa recensioner var jag övertygad om att "this is the shit". Vagnen, en Kelty Joyrider med 16"-hjul, tycks inte säljas i Sverige men letade sig hit eftersom de jag köpte den av tidigare bodde i USA och därmed köpte den där. Den ser ut som, den fungerar som, där ÄR en joggingvagn:

Mission completed - synd bara att det kom 16 dagar EFTER Stockholm Marathon....eller ska jag kanske vända på steken och säga att det ju är bra att det kom nu så här 354 dagar innan nästa Sthlm Marathon. :)

Blocket-annonsörerna sänker välfärden

2006-06-07T14:54:00.000+02:00

First of all - nej, jag drar inte alla över en kam.....men många äro syndarna!

Jag tror bestämt att folk som annonserar på Blocket (det gäller förmodligen även annonsörer på andra siter) drar sitt beskärda strå till stacken för att sänka detta lands välfärd.

Scenario 1:
Blocket-annons: 1 st Billy-bokhylla (egentligen särskrivs det nästan alltid här men eftersom jag är notorisk särskrivningshatare så vägrar jag citera rakt av) 60x28x202, 200 kr.
Baggesen-svar: Vad är det för träslag/färg på hyllan i fråga? Hur är skicket? Var finns den?
Blocket-annonsör: Den är vit, har tretusen repor och försöker stå upp i Lapplands Väsby.
Baggesen-tanke: Shit, jä-la idiot som tar min tid.

Scenario 2:
Blocket-annons: 1 st Billy-bokhylla (björkfanér), 60x28x202, 250 kr, inköpt 2005, gott skick, finns i Solna.
Baggesen-svar: Låter fint. Innebär gott skick att den är fri från repor/märken? I så fall är jag mkt intresserad.
Blocket-annonsör: Bokhyllan sålde jag förra veckan.
Baggesen-tanke: Shit, jä-la idiot som tar min tid.

Blocket har i skrivande stund 399 862 säljes-annonser och min erfarenhet säger mig att ca 70 % av dessa är skrivna av mindre tänkande analfabeter. Detta skulle innebära att ungefär 280 000 annonser ger upphov till en hel del onödigt mailande/ringande endast för att annonsören antingen är korkad (ger ofullständig information) eller är korkad (inte tar bort annonsen när varan är såld). Beroende på hur lång tid det tar att svara på en annons, hur mycket tid som ägnas åt att kolla mailen/telefonen om man fått något svar samt den tid det tar att svära över och förbanna idioten som annonserat så räknar jag kallt med att åtskilliga dagar, veckor ja till och med månader går till spillo helt i onödan. Tid som istället kunde lagts på mer konstruktiva sysslor, som t ex att arbeta. Och läggs tiden på annat än arbete (eller sådant som främjar ens arbetsmoral, t ex att mysa med familjen) blir det ofrånkomligen färre pengar i plånboken och färre pengar till statskassan och därmed en försämrad välfärd (underbart vad man kan förenkla saker *s*).

Så vad jag vill ha sagt är alltså - ska ni annonsera så se för hel-te till att göra det ordentligt. Och har ni sålt varan så plocka omedelbums bort annonsen!

Att folk sedan lägger tid på att skriva onödiga bloggar och än värre att annat folk verkligen lägger tid på att läsa detta....ja det kan vi ju naturligtvis se mellan fingrarna på.

Innehåller reklamen reklam?

2006-05-18T08:17:00.000+02:00

Man slutar aldrig förvåna sig över dumheterna.....

Jag ingår i en panel som brukar få frågor angående hur jag upplever tidningen Bilsport (en av favorit-tidningarna) och eftersom jag ingår i den panelen fick jag även förmånen (?) att svara på frågor om vad jag tycker om reklam i olika medier. Undersökningen görs av RAM (Research and Analysis of Media) som nu lyckats leverera en av de mer dumma frågorna, eller rättare sagt svarsalternativen, jag fått på ett bra tag.

En av frågorna i undersökningen löd:

Hur mycket reklam upplever du att följande medier innehåller?

Därefter kom ett gäng olika medier där man skulle gradera på en skala motsvarande 1-10. Sista media-alternativet var "direktreklam". Ehh.....hur mycket reklam upplever du att direktreklam innehåller? Tja......ingenting kanske??! Snacka om misslyckat utskick det företaget gjort.

Lite som det företag vi anlitade för att skicka ut julhälsning och julgodis till våra kunder - de glömde att skicka med själva julhälsningen så det var ingen av mottagarna som visste var julgodiset kom ifrån. Smart! Hade det varit för något år sedan, då det var i det närmaste hysteri över att vi alla skulle bli drabbade av mjältbrand (så fort någon såg ett vitt pulver blev det rena cirkusen), hade väl ingen ens velat ta i det anonymt skickade godiset.

Nej - godiset vi skickade bestod inte av ett vitt pulver. Nog för att vi sitter vid Stureplan men nej....det var vanligt hederligt godis!

En blir ju allDELLes tokig

2006-05-10T13:03:00.000+02:00

Alltsåledes, vi har en styck bärbar dator från Dell, via hem-PC-erbjudande, och har nu fått smaka på Dells sköna service. Det är smått fantastiskt att så många från intelligensreserven hamnat på ett och samma ställe (de som var för dumma för Dell-supporten lär visst ha hamnat hos Sverigedemokraterna och liknande fraktioner) men de har verkligen lyckats bra (vilket inte alls är bra).

Det hela började för ett bra tag sedan då AC-adaptern plötsligt kastade in handduken och tokvägrade att mata datorn med sköna ampere. Ringde supporten som körde den vanliga "har-ni-satt-i-sladden"-snurran och ja nä, det kvittade ju faktiskt hur och var vi satte in kontakten och med vilken hand vi gjorde detta - den var verkligen skitdöd. Fine - de skickade en ny adapter som några dagar senare dök upp på posten.

Nya adaptern fungerade i några veckor sen tokdog den också. Nytt samtal till supporten som skickade ny adapter. Nya adaptern.....ja just det....den dog den också efter ett tag och vi fick så förmånen att åter kontakta "supporten" (notera nu "" som jag berikat ordet supporten med då denna inte längre står i paritet med en ordboks förklaring av vad ordet support innebär). "Supporten" tyckte nu att 3 förstörda AC-adaptrar var lite konstigt (no shit Sherlock) så man bestämde sig för att moderkortet skulle bytas ut. De ville då att vi skulle skicka datorn till Tjeckien (där det förmodligen sitter minderåriga och pillar Dell-datorer så att fingrarna blöder och detta till undermålig lön) men det satte undertecknad stopp för med tanke på att vi har någon slags hem-service-avtal. Givetvis var detta inget "supporten" visste om men efter att ha pratat med minst 2 personer vid ett antal olika tillfällen så insåg dem att de ingenting visste och att den allsmäktige kunden hade rätt. *puh*

Moderkortet byttes ut några dagar senare (på plats hemma hos oss) och en ny adapter fann sitt hem. Nya adaptern (det här börjar bli tjatigt) höll ända fram till den 21 april då den gjorde som sina föregångare. Nytt samtal till "supporten" som nu kände sig tvungna att eskalera ärendet till experterna, specialisterna....till spjutspetsarnas spjutspetskompetens - Dells' beryktade backoffice. Ja jävlar.....nu sattes eliten in!!

Vid samma tillfälle som jag fick dem att eskalera ärendet bad jag om att de skulle skicka en ny adapter, så att vi kunde använda datorn till dess att de kommit på vad de skulle ta sig till. Nehej minsann, sådana beslut kunde de inte ta - nu hade eliten tagit över och backoffice var minsann ingen man kunde tjafsa med. Nä men skit'i't då! *suck*
Därefter avlöste dagarna varandra och inget hände. Har ringt och hört mig för vid ett antal tillfällen men ingen visste vad som hände och CIA....f'låt backoffice sa intet knyst. Vid varje samtal försökte jag förmå dem att skicka en AC-adapter men icke-sa-Nicke. Kundinriktade initiativ ingår tydligen inte i uppdragsbeskrivningen.

Idag, den 10 maj ringde jag åter igen för att höra vad som händer och fötter. Snubben på "supporten" kunde till skillnad från tidigare kollegor konstatera att back(omflötet)office faktiskt rört på sina arslen och.....och lyssna noga nu......bestämt sig för att skicka en ny AC-adapter.

HURRA FÖR DELL-"SUPPORTEN" - HURRA HURRA HURRA!

Dagens goda gärning

2006-05-08T11:00:00.000+02:00

Ja sannerligen, dagens goda gärning 7 maj anno 2006 måste Baggesens stått för. Vi var till (för att använda lokalspråket) Gävle över helgen för att hälsa på kompisar samt att undertecknad skulle springa Gävle Halvmarathon (se mer här).

På vägen hem på söndagseftermiddagen var det plötsligt tvärstopp på E4:an någonstans i höjd med Tierp. Vid en korsning där bilarna i södergående fil stod närmast still visade det sig att en liten hund irrade omkring. Förvisso väldigt snällt av folk att sakta ner och till och med väja för den stackars hunden men ve och förbannelse över dem som bara glatt gasade vidare så fort de kommit förbi hunden.

Så för att skilja oss från mängden stannade vi intill vägkanten, slog på varningsblinkblink (skriver så eftersom jag inte riktigt vet hur varningsblinkers skriv i plural och bestämd form....borde vara varningsblinkerserna men det ser ju skiiiitdumt ut (till skillnad från varningsblinkblink....*haha*)) och påbörjade operation hundräddning.

Malin gick iväg för att locka till sig hunden, som såg allt annat än pigg och alert ut, och själv ringde jag polisen. Ganska snart fick Malin tag på hundstackaren mitt bland trafiken på E4:an (som inte visade allt för många tendenser till att sakta ner) och ledde in denna en bit från vägkanten. Maken till förvirrad och utmattad hund har jag sällan skådat - den såg verkligen helt väck ut och var ordentligt skitig av vägdamm och annat (men välvårdad i övrigt).

Hur som helst - jag hade under tiden fått tag på polisen som ställde skitjobbiga frågor som "Var befinner ni er?" och "Vad är det för hundras?". Hmmm....på A svarar vi någonstans längs E4:an i en korsning i vilken man kan köra till Tierp på ena hållet och Smedsbo på andra hållet (glasklart med andra ord) och på B svarar vi att det är en liten hund med korta ben (från klarhet till klarhet). Som tur var hade hunden en märkning i örat så vi gav uppgifterna till polisen som skulle göra en sökning på det. Då fick jag en halvlustig fråga: "Avser ni att omhänderta hunden?" Eh, nej....vi bor i Stockholm och är på väg hem.....vill inte ha med hunden men vill gärna att den hamnar rätt. Nåja, jag antar att hon undrade om vi bodde i närheten och kunde ta hand om den tills vidare.....

En liten stund senare ringde det på mobilen och från andra änden hörde jag: "Det här är polisen"....och tänk det var en fras jag inte trodde att jag någonsin skulle höra någon säga till mig (inte på fullaste allvar iaf). Nu hade de iaf hittat ägaren till hunden så vi fick namn samt mobil- och hemnummer till husse i fråga. Fick tag på honom på mobilen och fick förklarat var vi var någonstans (jippi....han förstod faktiskt) och ca 10 minuter senare anlände han vilket gjorde att den utmattade lilla hundkraken faktiskt fick lite energi och nästan sprang fram till honom. Tydligen hade hunden varit bortsprungen i över 6 timmar och man kan ju undra hur länge han sprungit runt på E4:an.

Slutet gott, allting gott!

Hur det gick i halvmaran? Nja, inte så bra som jag hoppats men jag kapade i alla fall 14 sekunder på den tid jag hade på samma lopp 2004. :)

Nu stänger jag JoS och börjar tjuvlyssna

2006-05-02T14:05:00.000+02:00

Inspirerade av Overheard in New York har tvenne studenter på Sthlms universitet dragit igång den definitivt humoristiskt lagda siten tjuvlyssnat.se och den kan jag inte annat än att rekommendera. Det hela går ut på att man (man kan i detta fallet vara vem som helst) tjuvlyssnar på andras samtal och rapporterar in detta till de site-ansvariga som sedan publicerar det hela om det är värt att publiceras.

Detta har givetvis tagits emot med blandad kritik eftersom vissa är så ohyggligt förtryckta och stackars stackars stackare för att de alltid hela tiden jämnt och ständigt blir övervakade av staten (som dessutom är huh jättehemsk för de tar alla pengarna och köper tårta och sprit till sig själva...jada jada jada) och det är ju så integritetskränkande sååååå. *puh*

Nåväl, tjuvlyssnat.se har naturligtvis inte för avsikt att publicera vilka saker som helst så de som är så väldans rädda för att dess respektive ska få läsa på nätet om hur tjejen/killen är otrogen kan nog andas ut. Dessutom lär aldrig några personuppgifter publiceras (i så fall hade nog Datainspektionen svingat yxan både högt och lågt) så det går nog att andas ut som sagt. Nej, relalalaxa och se det humoristiska i det hela - att läsa om andras högintelligenta (ironi) konversationer skänker definitivt leenden och en känsla av att man kanske inte är så korkad ändå.

Sidor som tjuvlyssnat.se, Avigsidan m.fl lever på att folk skickar in bidrag; själv har jag försett den senare med ett gäng bidrag och nu är det dags att ploppa ur hörlurarna till JoS:en och börja tjuvlyssna. Eller nej förresten...hörlurarna får sitta kvar - då tror folk kanske att jag lyssnar på musik och inget annat hör. :)

Beware!

Rekordtid på Marathon

2006-04-28T13:57:00.000+02:00

Jodå....så att eehh.....det blir nog bra det......

När jag skriver denna mening är det exakt 36 dagar kvar till årets upplaga av Stockholm Marathon. Jag har för avsikt att i år sätta personligt rekord på detta 42 195 meter långa lopp i Stockholms finfina miljö. Personligt rekord innebär att jag ska slå den tid jag hade då jag sprang mitt hittills enda Marathon 2004 (jag vet....det lät som att jag sprungit massvis av Marathon-lopp men det är faktiskt bara ett) och krasst sett borde det inte vara några problem.

Tiden jag hade då var allt annat än bra och infriade definitivt inte mina mål med mitt premiärlopp. Dock kan jag nog skylla en del av det på det faktum att jag hade vissa problem med en slemsäcksinflammation i hälen (ni som haft en sådan vet hur det känns). Med andra ord borde förutsättningarna för att göra en rekordtid (jaja, personlig rekordtid såklart) vara minst sagt goda. Eller ja, de hade väl varit det om jag kommit igång med träningen på allvar i december förra året eller så. Idag är det som sagt 36 dagar kvar.....och jag står fortfarande och trampar lite smått på ruta ett (där jag skulle varit för 4 månader sen). Det kallar jag disciplin........DISCIPLIN!

Nästa helg (7 maj) ska jag springa Gävle Halvmarathon, ska bli intressant att se hur det går.....jag får väl återkomma med rapport.

Nu när jag skrivit om detta har jag satt lite press på mig själv......bevakningen på min blogg är ju ENORM så nu har jag verkligen ögonen på mig. Disciplin som sagt.....DISCIPLIN!

Ingen stubbfräsare jävlas med mig

2006-04-20T00:37:00.000+02:00

Okej, så här är det. Min närmsta bekantskapskrets vet att jag kan vara en ganska envis person som inte precis ger upp i första taget (Stockholm Marathon med slemsäcksinflammation i hälen kan vara bevis nog för detta)....ja vissa skulle nog till och med kunna drista sig till att hävda att jag är för envis för mitt eget bästa. Nåja, jag sätter sällan mig själv i första rummet så det kan ju kvitta.

Hur som helst - vi ska i alla fall lägga marksten bredvid vår asfalterade garageuppfart (just nu är där någonting som i skymningsljus möjligtvis kan tas för att vara gräsmatta) och för att uppnå ett någorlunda snyggt slutresultat tänkte vi mangla bort gräs (?), jord och annat tjafs innan vi lägger ett schysst underlag som markstenen kan ligga på. Låter ju inte så himla jobbigt om det inte varit för att gräsmattan (?) varit bestyckad med en styck (satans) stubbe. Att över huvud taget plantera träd intill en garageuppfart är idioti och att inte ta bort hela stubben inklusive rot då man fäller det idiotiskt placerade trädet är om möjligtvis ännu mer idioti. En idioti som drabbar sunt tänkande människor - i det här fallet mig.

Jag fick nys om (underbara uttryck) att det finns folk som lever på att fräsa bort stubbar (så kallade stubbfräsare) och för att spara tid och energi och dessutom få chansen att bli av med lite pengar hörde jag mig för hos olika stubbfräsare (ej att förväxla med storfräsare) och begärde in offerter. Allt från 500 till 1500 kronor skulle förmodligen kalaset gå på och det kunde ju vara rimligt kan tyckas. Någon erbjöd till och med så kallad kontantrabatt vilket torde vara den roligaste benämningen på svartjobb jag hittills hört.

Nåväl, i förrgår kväll (tisdag 18/4 -06) ringde en stubbfräsare (i vanlig ordning hänger jag inte ut någon här) som hävdade att jag mailkonverserat med en kollega till honom angående borttagning av en stubbe. Säkert är det så replikerade jag varpå snubben sa att kollegans maskin gått sönder så att han skulle ta över. Följande briljanta konversation utspelades:

- "Jag tänkte komma imorgon."
- "Jaha...och göra vaddå?"
- "Ta bort stubben."
- "Öhhh...."
- "Ja du hade ju bett om pris på borttagning av en stubbe."
- "Jo, det är ju sant - jag har bett om pris men inte mer än så."
- "Jaha....hmmhmm."
- "Ja, jag har inte beställt något....jag tänkte nämligen prova att få bort stubben själv först."
- "Lycka till!" (yttest hånfullt)
- "Ja tack ska du ha....man måste ju prova."
- "Jo, trägen vinner.....".
- "Precis....jag ber att få återkomma om det blir aktuellt."
- "Du är välkommen."

Eftersom trägen är mitt mellannamn (somliga påstår att det är Sture men jag tror att de har fel) så fick jag ju vatten på kvarnen och eld i baken på en och samma gång. Ingen ska komma här och vara hånfull och "lycka tilla mig". Så med horn i pannan och jävlar anamma i blick begav jag mig ut med spadar, såg och järnspett i högsta hugg.

"Eat shit stubbjävel - your ass is mine!"

Massa spadhugg, spetthugg, krafsande, sågande, stånkande och stönande senare slets stubben upp och iväg. Där fick den - där fick han!

Nu återstår att få bort en sjuk mängd rötter som löper kors och tvärs men det ser jag som ett mindre problem - huvudsaken är att stubben är borta, att stubbfräsaren hade fel och att JAG hade rätt!

Det sägs att bakom varje framgångsrik man står en kvinna. Denna kvinna är i detta fall min fru, som var ytterst behjälplig (innan Gilmore Girls började på TV).

Varför så förvånade?

2006-03-31T14:49:00.000+02:00

Alltså....varför ser alla så förvånade ut hela tiden? Eller ja, kanske inte alla....kanske främst kvinnor/tjejer....ja och såklart inte ALLA.....men många. Varför denna ständigt förvånade uppsyn? Jag ser den överallt; på tunnelbanan, på stan, på bion, på caféet, på biblioteket.....alltid dessa förvånade personer. Varför? Vad är ni så förvånade över?

Charlotte Perelli får utgöra ett exempel på vad jag menar (bilden hittade jag via Google's bildsökningsfunktion). Ser hon inte förvånad ut så säg. Och så ser det ut, med varierande grad; vissa extremt förvånade, andra bara lite småförvånade....men ändå....denna förvåning?

Och vad händer nu med uttrycket "inget att höja ögonbrynen över"? Snacka om urholkat begrepp, för vem kan höja något som redan är "on the top floor"? Eller ännu värre - hur ska man kunna höja på något som inte finns över huvud taget?

Vem kan segla förutan vind?

Tjockskalliga journalister

2006-03-23T15:57:00.000+01:00

Metro, som i mitt tycke tillhör något av det bättre i dagstidningsvärlden, har kommit fram till att Stockholms förorter hamnat i skymundan i Sthlms-upplagan (det enda som noteras från förorterna är sådant man kan få reda på över polisradion). För att få bukt på problemet har Metros chefsredaktör beslutat att börja med så kallade Metroambassadörer. Dessa ambassadörer ska vara gemene man troligtvis bosatt i men definitivt bevakandes vad som händer i förorterna. Varje utvald ambassadör får snabbkurs i journalistik och tillgång till bra verktyg (= übercool "mobiltelefon" + abonnemang) för att kunna sköta sitt uppdrag. Publicerade bidrag belönas beroende på dess exponering.

Själv tycker jag att det är en lysande idé, då det inte bara ger ett mer mångfaldigt innehåll i tidningen utan även, förhoppningsvis, leder till personlig utveckling och mer därtill hos de utvalda. Men givetvis finns det bakåtsträvare som med halvidiotiska resonemang inte kan se skogen för alla träden. Ett praktexempel på detta är journalistförbundets ordförande som i och för sig tycker att det är bra att Metro skapar nya läsargrupper i förorten men som i samma mening menar på att läsarna förtjänar riktig journalistik. Och här kommer det riktigt komiska i uttalandet:

"Om man säger att vem som helst kan utföra de här arbetsuppgifterna utarmas journalisternas status."

Vänta nu här.......journalisternas status.......den där "statusen" de själva till mångt och mycket lyckats köra i botten med skanadaljournalistik á la hyenorna på Aftonblaskan, Sexpressen och allt vad som finns? Kan det verkligen vara något att bevara?

Nej, är det något Metro gör så är det att stärka min syn på journalisterna (eller åtminstone se till att den inte blir mer negativ); både de som redan finns där och de som snart påbörjar sin karriär som Metroambassadörer.

Utarma journalisternas status........PYTTSAN!

GaragePortExperten sämsta experten

2006-03-16T07:59:00.000+01:00

Sugen på en ny garageport? Bor du i Sthlms-trakten? Funderar du på att kontakta GaragePortExperten? Don't bother - att anlita en sinnesförvirrad snigel skulle troligtvis ge dig ett större utbyte.

Jag ska i sammanhanget nämna att GaragePortExperten är en kedja av fristående företag. Min erfarenhet sträcker sig endast till GaragePortExperten, eller Idéåtgärd AB som de heter, i Stockholm (Täby). Det är fullt möjligt att övriga företag i kedjan är hur bra som helst - men det är inget jag tänkter ta reda på då ovan nämnda "expert" bränt mitt förtroende för hela kedjan. Men för att åter igen förtydliga - när jag skriver GaragePortExperten menar jag GaragePortExperten i Stockholm.

Idéåtgärd AB hade för några månader sedan sin utställning en bit bortom Stockholm Stadion (om man utgår från Stockholm City) och dit var jag en dag i slutet av anno 2005. Uppgiften bestod i att titta, klämma, känna och ta reda på fakta om garageportsutbudet eftersom vi hade för avsikt att införskaffa ny port där hemma. En måttligt road "säljare" berättade lite slätstruket om utbudet, priser och så. Hade det inte varit för att garageportsleverantörer inte växer på träd och att GaragePortExperten trots allt hade hyfsade priser, samt det faktum att alla ju trots allt kan ha en dålig dag, hade jag lämnat stället för gott. Dock valde jag att åka dit dagen efter igen, nu tillsammans med övriga familjen (utom katten). Gårdagens måttligt roade "säljare" var snäppet mindre måttligt road (en tvåmånaders bebis kan få vem som helst att dra på smilbanden) och vi blev i princip övertygade om att det var GaragePortExperten som gällde.

Efter att ha sugit ett tag på karamellen i hemmets lugna vrå bestämde vi oss så jag ringde GaragePort"Experten" (ja jag gillar att ironisera med hjälp av citationstecken) för att meddela att vi ville köra på det erbjudande vi fått. Kul tyckte de i andra änden och sa att de då skulle skicka hem en montör till oss för att mäta upp öppningen i garaget. Vi skulle bli kontaktade för tidsbokning men efter några dagar utan någon kontakt som helst beslöt jag mig för att själv initiera kontakten. Efter några tappra försök lyckades jag äntligen se till att få inbokat ett besök för måttagning.

Montören, ganska trevlig sådan, dök upp någon dag senare, tittade, måttade och hade sig. Innan han lämnade oss fick vi besked om att de skulle höra av sig för att boka tid för leverans och montering. Fine.....ÄNTLIGEN.......men där slutar spåren från GaragePort"Experten". Det har varit dödstyst....trots att jag till och med ringt och lämnat meddelande om att jag ville bli kontaktad för att höra vad som händer.

I skrivande stund är det mitten av mars och jag undrar än idag om GaragePort"Experten" ska höra av sig. Deras grej är ju på något sätt att kränga garageportar vilket rimligtvis borde innebära att visst mått av intresse av att höra av sig, eller? Än mer löjeväckande blir det när man läser GaragePortExpertens affärsidé där det bland annat står: "Oavsett om kunden är ett fastighetsbolag eller privatperson skall vi erbjuda bästa service från säkerhetsbesiktningar och måttagningar till montage och garantiåtagande." Jodå serru....så att eh.....serru......ehum.

Pricken över i:et och veckans garv infann sig dock när jag fann en pdf på hemsidan som informerar om "Expertens Nyårspaket". Nyårspaketet är ett erbjudande som säkert är bra på alla sätt och vis men en del av texten får mig att garva högt; "Eftersom vi har mindre att göra under vintermånaderna kan vi lämna extra bra pris på portbyte och montage just nu!". Ett enkelt ekonomitänk borde väl innebära att man, om man har låga priser, vill sälja extra mycket. Vore det inte då idé att värna om dem som faktiskt är intresserade av att bli kunder?

För att då återgå till frågorna jag ställde i början och på så sätt sluta cirkeln - om du går i garageportsbytartankar (underbart ord) och om du bor i Sthlms-trakten är mitt förslag att du inte kontaktar GaragePort"Experten". Kontakta istället någon som är intresserad av att hjälpa dig. Själv tog jag kontakt med UNA Portar AB som med finfin service och glada tillrop levererade och monterade en skitsnygg port på ett snabbt och professionellt sätt.

DET.....kallar jag service och kundfokus!

Tandlös sexualbrottslag och idioter det finns...

2006-03-08T09:40:00.000+01:00

Vad fan är det egentligen för sjuka människor som knatar runt i vår värld? I helgen var det ett as till en kille som på Husbybadet gav sig på och våldförde sig på en 16-årig tjej. Enligt en artikel i Metro sitter aset anhållen men anser sig inte vara våldtäktsman utan tycke snarare att han var "lite charmig och cool, och gjorde en grej som applåderades av kompisarna". Hur jävla slut i huvudet får man vara? Hur slut i huvudet är kompisarna som står och applåderar? Hur slut i huvudet är föräldrarna (i den mån de finns) som inte lyckats pränta in i sina barns skallar att man ska ha respekt för och behandla andra så som man själv vill bli behandlad?

Dagen efter hittar man en ny artikel i Metro där det står att HD prövat den nya sexualbrottslagstiftningen (den som skulle vara till för offret) vilket lett till att två andra idioter fått sänkt straff för sina avskyvärda handlingar.

I samband med detta har Metro frågat 3 "experter" kring huruvida HD gjort en rimlig tolkning av lagen, vilka signaler som sänds ut och vad det hela betyder för barns skydd mot vuxnas sexualitet. De tre "experterna" består av en kvinnlig professor i straffrätt, barnombudsmannen (som är en kvinna) samt ordföranden i justitieutskottet (manlig såklart). De två förstnämnda ondgör sig mer eller mindre på samtliga punkter medan den sistnämnda (nämnde jag för övrigt att han är folkpartist?) spyr ur sig det ena dumma svaret efter det andra. Exempelvis på frågan kring vilka signaler HD:s domar sänder ut; "Att den som har sex med en person under 15 år och själv är betydligt äldre riskerar stränga fängelsestraff. Och det är bra".

En ganska annorlunda (läs:sjuk) tolkning av det hela med tanke på att straffen var fängelse i ett år för sexuellt utnyttjande av barn (en 25-årig idiot som våldtagit en 14-årig flicka) respektive fängelse i sex månader för sexuellt utnyttjande av barn (25-årig idiot som förgripit sig sexuellt på en 13-årig flicka). Och det skulle alltså vara bra?

Kan det månne vara så att gubbarna i HD och herr ordförande är kompisar......och att de delar intressen?

ICE - för dig, mig och räddningstjänsten

2006-03-03T23:07:00.000+01:00

Genom att använda ICE - In Case of Emergency - går det att underlätta för räddningspersonal (och andra) att kontakta ens anhöriga i händelse av olycka.

Konceptet är superenkelt och Bob Brotchie vid East Anglian Ambulance Service, som kommit på det hela, förtjänar minst sagt en medalj för hans smått geniala idé. Man lägger helt enkelt in förkortningen ICE i sin "nalle" följt av namn och telefonnummer till en anhörig. Råkar man sen ut för en olycka och räddningspersonal behöver komma i kontakt med närmast anhörig, ja då är det busenkelt att hitta rätt direkt och därmed spara värdefull tid. Det hela förutsätter ju förstås att man har en mobiltelefon - men vem har inte det idag?

Mer konkret information finns bland annat på Skyddsnätet som dessutom har en lathund för hur man går till väga för att bli en ICE:are.

Seså - marsch iväg och hämta mobiltelefonen. ICE ICE baby.......

Ekonomiskt (o)beroende

2006-03-03T07:15:00.000+01:00

Ett av de absolut mest korkade uttrycken här i världen måste väl ändå vara uttrycket "Ekonomiskt oberoende". Vem är egentligen ekonomiskt oberoende, i dess rätta mening? Ja, naturligtvis finns dem men inte är det de som ständigt efterfrågas i kontaktannonserna (ja jag läser kontaktannonser.....och det har gett mig många skratt här i livet). För det som efterfrågas är väl någon som har, och kommer att ha, pengar att ta ur en aldrig sinande källa. Och är det någon som är ekonomiskt beroende så är det väl just de personerna? Ta vilken diva som helst som springer och strösslar pengar på krogarna kring Stureplan - går det att bli mer ekonomiskt beroende?

Nä, när det kommer till den där ekonomiskt oberoende människan så är nog snarare tal om någon slags naturmänniska. En naturmänniska i dess rätta bemärkelse, det vill säga någon som lever i, med och av naturen - helt oberoende av de behov vi människor genom årtusenden skapat. Och hur kul hade det inte varit om en sådan person svarat på en lycksökeres/lycksökerskas annons?

Synd bara att de där personerna aldrig får se annonserna i fråga.....

Läsförståelsen som försvann

2006-03-01T08:30:00.000+01:00

Vad hände med läsförståelsen egentligen? Varför har en del så svårt att svara på enkla frågor?

Jag tycker att jag var och varannan gång jag skickar en fråga till en kundtjänst av något slag får typiska "goddag-yxskaft-svar". Nåja, hoppet är ännu inte helt ute för så länge man håller sig till en fråga så brukar det går hyfsat bra. Men ställ två frågor (eller, hu hemska tanke, ännu fler) och det är som om hjärnan på svarande person vore som bortblåst. Inom loppet av 2 dagar förra veckan fick jag skrämmande bevis på detta.

No 1: Jag hör av mig till ett "trendskapande företag med mångårig erfarenhet inom styling och ombyggnation av bilar" (tänker inte hänga ut ngn här) för att höra mig för kring vad de har för väghållningssatser (= fjädrar + dämpare) till min bil. Två enkla frågor i en; Vad har ni att erbjuda och till vilket pris?
Svaret är att de har en sänkningssats (= fjädrar) som kostar si och så mycket. Förlåt, men undrade jag över huvud taget om de hade sänkningssatser och vad de kostade? Ungefär som att fråga om vad tur- och returresa inklusive boende till Kreta kostar....och få svaret att flygresan kostar si och så. *bah*

No 2: Jag kontaktar ett företag som bland annat säljer hållare för montering av kommunikationsutrustning i fordon. Jag ber om pris på 2 artiklar samt frågar om produkterna finns i lager i deras butik (självuthämtning) och om så inte är fallet hur pass snabbt de kan få dit dem. Svaret: "Tillsammans kostar dom (!) 695 :- beställ på vår hemsida www.-------.se"
Ähum......hjärnsläpp eller?

Om nu läsförståelsen tagits bort från skolschemat så föreslår jag att den införs igen - NU!

What you think is not what you get

2006-02-24T13:40:00.000+01:00

Jag är på jakt efter en schysst joggingvagn att ha för att förena nöje med nöje (ja ni läste rätt); det vill säga löpträna och "umgås" med dottern på en och samma gång (för tusan....vi män KAN göra två saker samtidigt). Skannar av the great Internet efter lämpliga objekt och får massa träffar på orden "joggingvagn" och/eller "löparvagn". Men i helvete heller...det är inga joggingvagnar...det är bara snack!

Här i Sverige (säkert i andra länder också) tycks vi tro att joggingvagnar per definition är en vagn med tre hjul, sen är det skit samma om vagnen är ändamålsenlig eller inte. Ungefär som att dekaltrimma en bil.....den går lixom inte snabbare bara för att man sätter massa flashiga beteckningar på den!

Men av någon anledning så marknadsförs dem ändå som joggingvagnar; trots små pluttiga hjul upphängda på mediokra plastaxlar som formligen skriker att de kommer knäckas vid första bästa ojämnhet, trots avsaknaden av handbroms, trots avsaknad av allt man vill och fullt av det man inte vill.

VM i falsk marknadsföring är vad det är. Det heter inte joggingvagnar - det heter Stureplansvagnar!

Nätpoker för spelmissbrukare

2006-02-09T11:04:00.000+01:00

Tydligen har Socialdemokraterna, tillsammans med SSU, Korpen och Cykelförbundet ansökt om att starta en pokersite; pengarna ska visst gå till det partipolitiska arbetet. Jag vet inte, men det känns lite konstigt, korkat och löjeväckande över det hela. Dessutom säger man från Korpens sida att "Vi vill mest vara med och pröva frågan....vi vet inte om vi ska vara med om ansökan beviljas". Ja det gjorde ju det hela ännu mer glasklart!

Än roligare blir det när det framgår att 10% av intäkterna ska gå till en fond för spelmissbrukare. Det är i och för sig snällt att vilja ställa till rätta de problem man skapar men vore det inte bättre att låta bli att skapa dem över huvud taget?

(Ev faktafel skyller jag på DN)

Lappmögel försvinn!

2006-02-07T08:10:00.000+01:00

*Bah*...ännu en natt med snö. Är det inte bevisat nu, med all (o)önskvärd tydlighet, att det faktiskt kan snöa och att snön kan ligga kvar? Har vi inte fått nog? Nåja, egentligen har jag inte så mycket emot själva snön men däremot kylan. Denna satans envisa kyla som bitit sig fast i min ryggmärg och totalvägrar att släppa taget. Som gör att jag knallar runt med raggsockor i hemmet (ja va fan....det är DYRT med direktverkande el som värmekälla), som gör att vi fått skaffa ett extraelement till garaget för att det inte ska bli frysgrader där (kan iofs bero på det faktum att befintlig port isolerar noll), som gång på gång bevisar att svenskar är totalt oförmögna att driva spårtrafik (typ pendeltåg....inte skidor), som gör att helvetet håller på att frysa till is.......
Nej, snön får gärna liggar kvar....bara det blir minst 15 plusgrader (i dygnssnitt) så att mina fingrar tinar upp!

Perrong-komik

2006-01-18T07:57:00.000+01:00

På "Svammel-sidan" på baggesen.se skrev jag om konsten att lobba in en blick när man åker kollektivtrafik. Det här med kollektivtrafik och beteenden kring detta är en aldrig sinande källa av uppmuntrande händelser. Ett exempel på detta är vad som åskådliggörs ideligen på centralens (bland annat) pendeltågsperronger.

På centralen kan tågen, i dess färdriktning, komma in på båda sidor om perrongen (dock ej samtidigt); något som gör att man inte kan vara helt säker från vilken sida av perrongen tåget kommer att avgå ifrån. Detta får man veta först när det säger "pling" och den efterfrågade informationen kommer upp på tavlan. Frågan är då var man ska ställa sig från början.....det gäller ju att vara beredd då tåget rullar in.

Alla känner väl till det fantastiska fenomen som uppstår då en person, på allmän plats, plötsligt ställer sig gapandes och pekar upp i luften (på ingenting). Det dröjer inte lång tid innan en smärre folksamling står med huvudet mot skyn och stirrar fascinerat på just ingenting. Lite samma fenomen uppstår på perrongen. Det brukar börja med att de första som angör perrongen bestämmer sig för vilken sida tåget ska gå ifrån (hur de kommer fram till detta råder det ännu osäkerhet kring). Vi brukar ju av hävd inte vilja skilja ut oss från mängden så vi följer naturligtvis de bättre vetande och ställer oss på samma sida av perrongen. Bara en sån sak är ju en smula lustigt........

MEN......höjdpunkten infaller såklart när det efterlängtade "plinget" kommer och informationstavlorna skvallrar om vilken sida tåget ska komma in på. Givetvis händer det i åtminstone hälften av fallen att det visar sig att de där bättre vetande inte alls var bättre vetande. Au contraire......de var i själva verket sämre vetande för de hade ställt sig på fel sida (såvida de inte väntade på ett helt annat tåg). Hur som helst - när det väntande folket till sin fasa upptäcker att de befinner sig på fel sida av perrongen uppstår något som närmst kan liknas vid tjurrusningen i Pamplona. Det tar inte många sekunder innan i princip alla kastat sig över till perrongens andra sida.

Och jag är så tacksam såååååå.....över att perrongen är väl förankrad i marken.

BoB [Blog of Baggesen] goes live!

2006-01-16T23:35:00.000+01:00

Välkommen till BoB [Blog of Baggesen] och mina högst personliga tankar och idéer. När jag knåpade ihop baggesen.se hade jag en vision om att då och då skriva om ditten och datten (vad ditten och datten egentligen innebär är det ännu ingen som kommit underfund med) men det gick så där lagom bra (läs: åt helvete). Amatör-HTML-knappare som jag är hade jag skapat en "site" som var snäppet lättare att uppdatera än det är att vända en Silja Line-färja i ett vattenglas (hur färjan kom dit över huvud taget kan man förstås undra). Förhoppningsvis kommer denna lilla blogg (BoB), tillhandahållen av överallsmäktige Google, göra det något enklare att publicera det fria ordet.
Därmed inte sagt att det kommer att gå bättre....... ;-)