Min nya kärlek!

Man skulle kunna tro att jag, här och nu, skulle skriva ett inlägg om min nya iPod, som äntligen anlänt - men icke då. Hade den, eller rättare sagt iTunes (eller rättare sagt jag själv), inte strulat till det så infernaliskt tidigare idag så hade jag kanske förärat den en offentlig kärleksförklaring, men nu får den stå tillbaka till förmån för något helt annat. Något så gastkramande som en assistent. Och nej, då menar jag inte en sådan där avdragsgill öststatare, som borgarna röstade fram, utan jag menar en hederlig hushållsassistent, av plast och stål. En sådan som Electrolux (främst) berikat världen med. Och det är minsann inte vilken Electrolux-assistent som helst, som funnit sin väg in i mitt kök. Det är min mormors gamla, med betoning på gamla, trotjänare det rör sig om. Min kära mor tyckte helt enkelt att det 1) var synd att jag skulle stå och knåda bröddegen själv, när jag bakar (även om jag definitivt tycker att det i sig har sin absoluta charm), och att det 2) var synd att mormors gamla assistent bara skulle stå och samla damm. Sanna hennes ord - en sådan gammal klenod ska självklart användas!

Eftersom jag har för avsikt (rågsikt?) att bli en jäkel på att baka levainbröd, och inbillar mig att rullen i assistenten kan bli lite väl "hård" mot degen, så tänkte jag att en degkrok borde vara "the shit". Sagt och gjort knatade jag iväg till första bästa Electrolux-butik för att införskaffa nämnda tillbehör. Enligt personen bakom disken, han-som-vet-allt, skulle degkroken passa alla assistenter, oavsett årsmodell, ja även mormors gamla avdankade assistent (och jag vill här, för att inte riskera missförstånd, påminna om att jag fortfarande INTE pratar om avdragsgilla öststatare).

Väl hemma kunde jag konstatera att han-som-vet-allt egentligen är han-som-inte-alls-vet-allt, ty degkroken passade mindre bra, om ens det. Fick då för mig att höra av mig till Electrolux kundtjänst, för att se om det finns någon som kanske vet lite mer än han-som-inte-alls-vet-allt, för att fråga om hur det egentligen är tänkt att ligga till (med tanke på min iPod-fadäs måste jag ju trots allt, om än väldigt motvilligt, erkänna att det faktiskt kan vara fel på användaren, det vill säga underteckad, snarare än på själva prylen).

För att underlätta för de-som-eventuellt-vet-mer-än-han-som-inte-alls-vet-allt, var jag tvungen att ta reda på modellbeteckningen (NG 1, kunde jag konstatera) och blev då nyfiken på att forska i hur gammal apparaten egentligen är. Det visade sig att NG 1 var den allra första modellen av assistent som Electrolux tillverkade, och den tillverkades mellan 1940 och 1945. Vi pratar alltså en maskin som snurrat i över 60 år (förvisso inte konstant, men dock), and still going strong!

Som sagt - den där iPoden ligger i lä, med råge! (även om den är sjukt mycket bättre på att spela musik)

En bild på underverket:

Det är svårt - för att inte säga omöjligt - att inte älska en sådan apparat!

Angående levainbrödet så har jag ännu inget att rapportera - jag är ännu, i skrivande stund, endast i vildjäst-stadiet....