Bilsport dödar

Tidningen Bilsport vill se mig död. Det är jag fullständigt övertygad om.

För ett tag sedan utlyste nämnda tidning en tävling, där vinsten var en batteriladdare från CTEK. Det enda som behövdes var att med högst 30 ord motivera varför just jag skulle behöva laddaren. Normalt sett förkastar jag den sortens tävlingar för det är alltid någon snuttegull som annars viker sitt liv åt att göra rimstugan varmare för varje år som går, och som tycker att uppesittarkvällen inför julafton är det absolut mysigaste som finns i hela världen, som brukar ro hem de där tävlingarna med något sockersött och äckel-fjäskande rim. Denna gången hade jag dock på känn att jag satt inne med den ultimata motiveringen till att bli en värdig vinnare.

Med en anekdot från verkligheten, en näst intill tårdrypande historia, en händelse som handlade om liv eller död, gav jag mig hän med darrande fingrar och tårfyllda ögon, och blottade mig totalt med följande motivering:

"Glömde tändningen på i V70:n. Råkade komma åt varselljusknappen på 740:n. Gravida frun skulle hämta dottern på dagis. Två urladdade batterier. Höll på att bli ihjälslagen. Jag vill inte dö!"

Så utkom det nummer av Bilsport där vinnarna skulle presenteras. Jag kunde f-n inte hitta mitt namn någonstans! De vill alltså ha ihjäl mig, och det helt utan pardon!

Om jag inte minns fel var det tre vinnare. De två första tillhörde snuttegullskategorin och det kan jag ta, det är ju trots allt en oskriven lag att i varje anständig motiveringstävling ska minst en snuttegull vinna. Fine - jag kan ta det som sagt. Men den tredje vinnaren.....den tredje vinnaren, han/hon/den/det vann med följande, om än inte ordagranna så åtminstone snarlika, motivering:

"Mina kompisar klagar alltid på att jag inte är uppkopplad, men nu är jag i alla fall bäst uppladdad."

Djävular, banditer och galna svärmödrar, för att inte tala om heliga Birgitta.....vad i hela h-vetet? Om DEN motiveringen räcker för att vinna en batteriladdare, ja då är jag som sagt fullständigt övertygad om att Bilsport faktiskt dödar!

Logiken i statistiken

Jag är med i en Internetpanel (TNS Gallup) och blir då och då inbjuden att delta i undersökningar. Senaste undersökningen gick ut hårt med en uppsättning frågor kring vilka städer jag skulle föredra att åka till i Östeuropa. Därefter efterfrågades lite mer specifikt vilka städer i Polen jag skulle föredra att åka till och i så fall i vilket syfte. Så långt allt logiskt - men sen uppstod en viss kortslutning i hjärnan min (what's left of it). Plötsligt efterfrågas vilka sorters mineralvatten jag känner till och sett reklam för, vilka frysta mellanmålsrätter (?) jag har pejl på samt den logiska följdfrågan: "Vilka banker och låneinstitut känner du till?".

Programmet Christer i P3 har ibland ett inslag som kallas "Logiken i statistiken", och det begreppet, eller frågan, känns mer aktuellt än någonsin. Kan någon vänlig själv tala om för undertecknad vad det ena har med det andra att göra? Eller ska det hela mynna ut i ännu en fantastisk undersökning, i stil med:

En färsk undersökning från TNS Gallup påvisar att män i åldern 37-39 år, och som dessutom dricker mineralvatten 2-3 gånger i veckan, löper sexton gånger så stor risk att föräta sig på Gorbys piroger på semestern i Gdansk, än vad en kvinna i åldern 60-64,7 år gör, förutsatt att kvinnan har sina huslån hos SSAB samt sina privata besparingar hos Nordea.

Hur var det Mark Twain sa - "There are three kinds of lies: lies, damned lies and statistics."

Otacksamma */&%#!*&# ungar

Halloween brukar ju innebära att det löper omkring en massa ungar som vill antingen plundra ens hus på godis (helst) eller pinka på ens port (nåja, kanske inte bokstavligen dock). För att hålla skenet uppe av att vi är snälla och goa, tänkte vi passa på att ladda upp med en rackarns massa godis. Någonstans såldes lösgodis ovanligt billigt, och drygt 1,5 kg (!) köptes in. Halloween inföll och ungarna formligen haglade in. Hela två barn (två hela barn) kom på hela kvällen. Två barn! TVÅ BARN!!

Så nu sitter vi här med ca 1,5 kg lösgodis. Godis som var tänkt för små skräckinjagande monster. Godis som vi nu själva måste trycka i oss. Ibland är livet bra svårt.

Stackars ena pojken som kom hem till oss, förresten. Stora dottern följde med och öppnade dörren när "trick-or-treatarna" ringt på klockan. Utanför stod dessa pojkar, sminkade och utsmyckade för att se sådär lagom skräckinjagande ut. Och dottern kläcker fräckt ur sig:

"Flicka.....lessen..."

Läge att byta kostymör och sminkör nästa år?