Hej, det är jag...

- Hej, det är jag.

En inte allt för sällan använd inledningsfras, direkt efter att personen i den andra änden av telefonsignalen svarat. Och det får mig att undra - när är det inte jag? Det kvittar ju vem det är, när det är, hur det är - det är alltid "jag" som ringer. Jag kan helt omöjligt säga att det inte är jag, såvida jag inte vill ljuga eller får för mig att leka Hassan. För hur jag än vrider på det så är jag alltid jag. Och det är du också - du är alltid du, eller "jag", eller hur jag nu ska trycka mig ut.

Inte ens en dissociativ identitetsstörning gör att jag (eller jag) kan säga att jag (eller jag) är någon annan än just jag (eller jag). Jag är jag. Fatta! JAG ÄR JAG!

Var det någon som ville diskutera frågan Är du vaken? eller för den delen Är du här? ;-)