torsdag, augusti 16, 2007

Senaste skriket?

Att hörseln med åren blir sämre torde de flesta veta, för visst är det väl så att de flesta av oss vid något, eller förmodligen flera, tillfällen varit tvungna att repetera, och det med betydligt högre stämma, något vi sagt till äldre människor. Inget konstigt med det.

Vad som däremot är betydligt mer konstigt, ja för att inte säga smått ofattbart, är det faktum att det är så vanligt förekommande att folk tror att småbarn har extremt dålig hörsel. Mig veterligen har det aldrig presenterats en vetenskaplig rapport (inte för att jag på något sätt brukar vare sig rätta mig eller tro på sådana) som hävdar att barn i allmänhet hör dåligt. Däremot har jag sett och hört flertalet artiklar och uttalanden (brukar förvisso inte rätta mig efter dessa heller) om att barns hörsel är känslig, förmodligen mer känslig än vuxnas (men nu chansar jag vilt), och självklart kan påverkas negativt av buller och höga ljudnivåer. Lik förbannat tycks det vara mer regel än undantag att man ska PRATA VÄLDIGT HÖGT när man tilltalar ett barn. Jag kan absolut förstå att det underlättar att tala tydligt, men snälla berätta för mig - i vilken synonymbok står egentligen "högt" och "tydligt" på samma rad?

Nej minsann, det får nog bli några sådana här till döttrarna: