Paraplyproblematik

Det har kommit till min kännedom att det faktiskt finns folk (läs: 1 person) som faktiskt läser det som skrivs här, så för att inte göra denna person besviken, gör jag här en kraftansträngning och delar med mig av ännu en reflektion.

Att bära paraply är sannerligen inte lätt, särskilt inte om det regnar, eller för den delen snöar. Ja, om paraplyt bäres när det inte regnar, hålls det normalt sett i handen, om det inte lagts i en väska, kappsäck, koffert eller dito accessoar, och fördelaktligen i hopfällt tillstånd. Inget konstigt med det, men om det däremot regnar kan det genast uppstå en situation där paraplybäraren ställs inför ett litet, men dock, dilemma. Jag tänker naturligtvis på de tillfällen då det plötsligt infinner sig ett tak, eller dylikt, ovanför huvudet på paraplybäraren. Inte sällan händer detta då man, glad i hågen, är ute och går (sällan regnar det inomhus) i en stad eller på annan civiliserad mark. "Taket" som då plötsligt kommer över en, kan vara i form av en bro, utbyggda tak från byggnader, markiser eller vad som helst annat som på ett eller annat sätt kan ge skydd mot regnet.

Men vänta, skydd mot regnet, hade vi inte det redan, i form av det där paraplyet? Jo just det, och här börjar vi närma oss pudelns kärna, för vad göra när man plötsligt har skydd på skydd? Vi människor känner ju generellt sett en viss olust mot att göra bort oss och känna oss dumma, och plötsligt är risken för att hamna i just en sådan prekär situation påfallande. Här ställs vi plötsligt inför, något hårddraget men dock, två val. Antingen kan vi välja att traska vidare som vi är, dvs. med paraplyet uppfällt, och samtidigt låtsas som om det regnar, vilket det ju faktiskt gör, om än inte på oss, eller så kan vi helt sonika fälla ihop paraplyet och hålla det på ett sådant sätt som nämndes i stycket ovanför.

Oavsett vilket val vi gör, kan dess resultat tolkas som lustigt och det uppstår en teoretisk risk att vi blir förlöjligade av våra medmänniskor. Om vi väljer det senare alternativet, d.v.s. att fälla ihop paraplyet, lär vi ganska snabbt igen bli tvungna att fälla upp nämnda paraply. Detta eftersom "taken" allt som oftast är relativt korta i den riktning man färdas. Så är t.ex. en bro sällan mycket mer än 10 meter i bredd (som ren jämförelse kan nämnas Högakustenbron med sin bredd på 17,8 meter) vilket innebär att det efter ca 7 sekunder (ponerat att personen promenerar med en hastighet av 5 km/h) är dags att fälla upp paraplyet igen, för att inte bli blöt av regnet. Går personen i fråga i en hyfsat stor stad (snäppet större än Barsebäck där jag är uppväxt) kan han eller hon kallt räkna med att det inom en inte allt för avlägsen framtid befinner sig ett nytt "tak" över huvudet. Det faller sig då ganska naturligt att det inte bara är jobbigt att ideligen fälla upp och fälla ihop sitt paraply, utan det ser även tämligen korkat ut. Dessutom är risken uppenbar att paraplyet kommer slitas ut i förtid, och helt enkelt sluta att fungera som det ska.

Väljer man däremot det första alternativet, det vill säga att gå vidare och låtsas som om det regnar, så är det även här uppenbart att det kan te sig lite dumt, med tanke på att man går och bär ett paraply trots att det finns "tak" över huvudet. Den variation man kan göra, är att fälla paraplyet utan att fälla ihop det, så att säga, dvs. man tar bort det från att skydda mot regnet som ändå inte anfaller en, och istället går med paraplyet uppfällt men åt sidan, ungefär som om man ska skydda sig mot horisontellt regn (den som bott i Skåne vet vad det är). Även här är det ganska uppenbart att det kan se ganska dumt ut, att gå med ett uppfällt paraply utan att ha det över huvudet och dessutom där det inte regnar.
Summa summarum - hur vi än gör med våra paraplyer, så kommer det finnas en cynisk jävel som skrattar åt oss, så är det bara.

Nej, tacka vet jag Gene Kelly, han visste minsann hur ett paraply skulle hanteras!