Bring Express - eller hur var det nu?

Härom veckan gav jag upp mina idoga försök att hitta en lagom billig, men ack så funktionell, bättre begagnad tvättmaskin. Eller ja, det var kanske inte så jättesvårt att finna maskiner som passade in just på ovan kriterier, utan själva problematiken har varit det logistiska. Helst ska objektet finnas i hyfsad närhet, men av någon outgrundlig anledning tycks de flesta finnas söder om stan, vilket för min del är helt fel. Särskilt i Bandhagen, förresten, tycks begagnade tvättmaskiner säljas på löpande band(hagen, haha). Skulle ett tänkbart objekt befinna sig i någorlunda närhet gäller det att finna en bra lösning för transporten. Min bil må vara stor, men en ståendes tvättmaskin rymmer den inte. Åtminstone inte utan att använda vinkelslipen först (i tvättmaskinen såklart), och det kändes som ett väl så drastiskt beslut. Och även om maskinen i fråga hade gått in på höjden, så hade den varit tämligen svår att lasta in i bilen själv. Visst, det hade kanske gått, men till priset av en knäckt rygg och fartrandskalsonger, troligtvis. Ta hjälp av lämplig vän är såklart ett alternativ, men då ska plötsligt tre personers kalendrar synkas, solen ska stå rätt på himlen, det ska blåsa åt rätt håll och helst ska väl även luftfuktigheten vara den korrekta. Det blir helt enkelt logistiskt komplicerat!

Bättre är väl då att lämna över den logistiska biten åt de som är proffs på det, eller som åtminstone som säger sig vara det. Således beställdes en ny tvättmaskin hos en allmänt känd nätbutik, där frakten ingår i priset. Frakten skulle budföretaget Bring Express stå för, och det lät ju betryggande. Tydligen hade de två utkörningsrundor per dag, och jag, i egenskap av kund-i-centrum, fick nöjet att välja vilken av dessa turer jag ville ha min leverans på - mellan 9 och 15 eller mellan 17 och 22. Jag valde alternativ ett och passade den dagen på att jobba hemifrån, för att kunna ta emot min efterlängtade tvättmaskin. En sak som är väldigt fascinerande när det gäller leveranser som kommer att ske mellan klockan x och klockan y, är att det är försvinnande få, för att inte säga inga, leveranser som sker närmre x än y. Allra vanligast, säger min erfarenhet mig, är att leveransen sker bara några minuter innan klockan y. Det känns en smula otänkbart att jag av en slump drabbas av detta med en hundraprocentig träffsäkerhet, så min stilla undran är förstås vad sjutton budfolket gör de första timmarna på sina pass. Sitter och fikar eller? Express(o)-kaffe kanske?

För återgå till historien, så blev klockan hur som helst 15 och mer därtill, utan att någon tvättmaskin dykt upp. Jag ringde upp personen som utlovat leveransen och fick efter lite mumlande (från andra sidan telefontråden) beskedet att tvättmaskinen minsann stod kvar hos dem och att de glömt ta med den ut. Bring Express var namnet! Finn två, eller fler, fel! Bring skulle jag vilja ha till att vara ett engelskt ord med den ungefärliga betydelsen "ta med" (jag vet - dessa två ord kan ha olika betydelser, men vad jag här menar torde de flesta, eller åtminstone min trogna skara om cirka två personer, kunna förstå av sig själva) medan ordet Express med fördel skulle kunna förklaras med orden "på snabbaste sätt". Bring Express borde med andra ord, vid sina åtaganden, se till att ta med sig det de ska leverera och de borde leverera det (det de förhoppningsvis tagit med sig) snabbt. Låt se, hur var det nu - de levererade definitivt inte snabbt och det berodde i sin tur på att de glömt att ta med sig det de skulle leverera. Oups!

Jag tycker det är rätt kul med corporate bullshit och finner det ofta amuserande att se vad för härliga slagdängor företag lyckas få in i sina beskrivningar av sin i deras tro berättigade existens. Bring Express lär, enligt egen utsago, tack vare snabba och flexibla expresstjänster vara Nordens ledande företag inom bud och expresslogistik. Det får en att undra hur det står till hos andra budföretag. Hjälp! Vidare kan man läsa om att jag som kund har rätt till snabba och säkra leveranser; det står om yrkesstolthet; det står om rätt plats/tid/skick och bla bla bla. Dubbelhjälp!

Att sedan en gång är ingen gång, det kan vi tillfälligt bortse ifrån, ty vad skulle jag annars skriva här? :)

Säg den kärlek som varar för evigt...

Så tog den kärlekshistorian slut - min senaste (nästsenaste numera) kärlek fick ta ett kliv tillbaka till förmån för en yngre, starkare, lättare och mer slimmad variant. Huruvida min teori om att denna nya förmåga kommer att göra underverk, eller åtminstone skillnad, med de degar jag sätter, återstår att se, men så här långt är jag nöjd. Har dock endast bakat ett enklare schweiziskt bondbröd utan större finess, ännu, så jag ska kanske inte säga för mycket.

Vad jag med säkerhet vet, däremot, är att denna maskin har den absolut mest skitnödvändiga detalj - en helt oumbärlig funktion - som en hushållsassistent kan ha. Gissa vilken!

Det här är ju precis vad jag alltid önskat mig, när jag stått där i mitt totala mörker och bakat. Varde ljus! Leve Electrolux!

Best of Blocket #728

Så här nästan två veckor efter att mitt alter ego satte in annonsen, så rasslade det plötsligt till med en del svar, nästan som om annonsen vore förnyad. Dock visade det sig att någon nominerat annonsen till Best of Blocket, där den också kommit att bli publicerad i senaste uppdateringen. Det var väl inte direkt det yttersta syftet att hamna där, jag vill verkligen bli av med den där sjukt jobbiga plastfolien, men det är såklart en smula kul.

Tack till Eva, som nominerade annonsen! :o)

Leve levain

På allmän begäran (okej, kanske inte allmän, men jag vill ogärna hänga ut någon här) kommer här en uppdatering kring vad som hände med levain-brödet jag skulle ge mig i kast med.

Man skulle kunna säga att jag nu bakat levain-bröd vid två tillfällen, eller inte alls. Försök nummer ett var nämligen misslyckat, och försök nummer två var fusklyckat! Vildjästen som jag gjorde verkade aldrig få någon riktig fart, vilket gjorde att levain-försök ett blev platt fall, minst sagt. För att inte drabbas av samma sak i försök nummer två, fuskade jag helt enkelt en smula och sparkade igång processen med en liten liten bit "vanlig" jäst. Och nog fick den fart alltid! Jäsiken, skulle man på ett lagom Arne Hegerfors-ordvitsaktigt sätt kunna utbrista!

Som synes i mitt tidigare blogginlägg kan jag tänka mig att använda en minst sagt bångstyrig plastfolie som dellikvid i köpet av en hushållsassistent av nyare snitt. Med tanke på att jag i ett ännu tidigare blogginlägg offentliggör min kärlek för en annan hushållsassistent (om än av definitivt äldre snitt), så kan det hela te sig en smula konstigt, men förklaringen är enkel. Min gamla maskin har helt enkelt svårt att hänga med i svängarna, och låter från stund till annan tröttare än tröttast, och jag inbillar mig att en nyare skulle göra jobbet bättre. Kan det måhända ha att göra med att maskinen blott har en effekt på 250 W, medan modernare maskiner har en effekt på 550-700 W? Jag tror faktiskt det! Dessutom har nyare maskiner variabel hastighet, vilket gör att bearbetningen av degen kan göras med större finess, och därmed förbättrat resultat. Huruvida denna teori stämmer överens med verkligheten får framtiden utvisa.

Tyvärr går det inte att förmedla vare sig doft eller smak via detta forum, men bilderna får tala sitt tydliga språk:

Jäsning pågår!

Jäsning pågår fortfarande, på annat ställe!

I ugnen!

Fääääärdigt!

Så här ser det ut inuti. Ganska luftigt, men inte tillräckligt.

Summa summarum kan sägas att brödet blev gott (det bör här tilläggas att jag faktiskt inte är ensam om att tycka detta) men fullt nöjd är jag inte, ännu. Inget fusk med "vanlig" jäst, och mer luft i brödet - SEN är jag nöjd! :o)

Självklart är det inte jag som är duktig och uppfinningsrik, utan all min inspiration till detta brödbak har jag hämtat från annat håll, nämligen på Pain de Martin - en kunglig brödbakarblogg!

Plastfolie någon?

Kom och köp!

Annons borttagen - se här!

Min nya kärlek!

Man skulle kunna tro att jag, här och nu, skulle skriva ett inlägg om min nya iPod, som äntligen anlänt - men icke då. Hade den, eller rättare sagt iTunes (eller rättare sagt jag själv), inte strulat till det så infernaliskt tidigare idag så hade jag kanske förärat den en offentlig kärleksförklaring, men nu får den stå tillbaka till förmån för något helt annat. Något så gastkramande som en assistent. Och nej, då menar jag inte en sådan där avdragsgill öststatare, som borgarna röstade fram, utan jag menar en hederlig hushållsassistent, av plast och stål. En sådan som Electrolux (främst) berikat världen med. Och det är minsann inte vilken Electrolux-assistent som helst, som funnit sin väg in i mitt kök. Det är min mormors gamla, med betoning på gamla, trotjänare det rör sig om. Min kära mor tyckte helt enkelt att det 1) var synd att jag skulle stå och knåda bröddegen själv, när jag bakar (även om jag definitivt tycker att det i sig har sin absoluta charm), och att det 2) var synd att mormors gamla assistent bara skulle stå och samla damm. Sanna hennes ord - en sådan gammal klenod ska självklart användas!

Eftersom jag har för avsikt (rågsikt?) att bli en jäkel på att baka levainbröd, och inbillar mig att rullen i assistenten kan bli lite väl "hård" mot degen, så tänkte jag att en degkrok borde vara "the shit". Sagt och gjort knatade jag iväg till första bästa Electrolux-butik för att införskaffa nämnda tillbehör. Enligt personen bakom disken, han-som-vet-allt, skulle degkroken passa alla assistenter, oavsett årsmodell, ja även mormors gamla avdankade assistent (och jag vill här, för att inte riskera missförstånd, påminna om att jag fortfarande INTE pratar om avdragsgilla öststatare).

Väl hemma kunde jag konstatera att han-som-vet-allt egentligen är han-som-inte-alls-vet-allt, ty degkroken passade mindre bra, om ens det. Fick då för mig att höra av mig till Electrolux kundtjänst, för att se om det finns någon som kanske vet lite mer än han-som-inte-alls-vet-allt, för att fråga om hur det egentligen är tänkt att ligga till (med tanke på min iPod-fadäs måste jag ju trots allt, om än väldigt motvilligt, erkänna att det faktiskt kan vara fel på användaren, det vill säga underteckad, snarare än på själva prylen).

För att underlätta för de-som-eventuellt-vet-mer-än-han-som-inte-alls-vet-allt, var jag tvungen att ta reda på modellbeteckningen (NG 1, kunde jag konstatera) och blev då nyfiken på att forska i hur gammal apparaten egentligen är. Det visade sig att NG 1 var den allra första modellen av assistent som Electrolux tillverkade, och den tillverkades mellan 1940 och 1945. Vi pratar alltså en maskin som snurrat i över 60 år (förvisso inte konstant, men dock), and still going strong!

Som sagt - den där iPoden ligger i lä, med råge! (även om den är sjukt mycket bättre på att spela musik)

En bild på underverket:

Det är svårt - för att inte säga omöjligt - att inte älska en sådan apparat!

Angående levainbrödet så har jag ännu inget att rapportera - jag är ännu, i skrivande stund, endast i vildjäst-stadiet....

Här är beviset (mina tår goes public)

Som jag skrev i förra inlägget har min dammsugare (förutom HEPA-filter) tyngd och det har jag idag åter blivit varse om - och det med besked. Åter igen välte den från stående position till definitivt liggande dito. Åter igen var min tå mellan dammsugaren och golvet. Åter igen gjorde det tämligen ont. Och här är beviset för hur galet tung dammsugaren är:

Väldigt praktisk skada när man flyttstädar - jisses vad jag fick torka golv! Och eftersom det fanns noll första förband eller dylikt fick jag improvisera och ta det som fanns till hands. Lite papper runt tån och sen femtioelva varv gängtejp - and the thing was steak! :o)